Jag har beslutat, efter mycket debatterande för och emot, att lämna denna sida. anledningen är som följer; jag har hittat en bättre sida, ett bättre sätt att förpesta, eller upplysa världen, om hur det egentligen förhåller sig med vår filindränkta tillvaro….

http://villeskvarter.wordpress.com

Ha, det gött, så ses vi på andra sidan…

Nedrättelse:

Det lilla Mörkret hade hittat upphovssaken till att Det var i grannlandet Ryd. upphovssaken låg i en stupränna och blödde röd rök.

Upphovssaken var Superstudenten.

Det lilla Mörkret perkulerade. Det botaniserade i stuprännan. Det snarkade och petade sedan med en snigel på Superstudenten.

”Äcklet, lägg på att vara äcklig!” sade Det lilla Mörkret till Superstudenten.

”…det är vunnet…det är funnet…det kommer bli svunnet…det kunde vara Gunnet…eller spunnet?” visslade Superstudenten.

”Menar du Gunnar? Men det är ju Bengt – Olofs tur att flytta. Meh, nu får du ta dig!” fräste Det lilla Mörkret.

”…purken så att du är unken….” sade Superstudenten och letade upp en hävstång och hävde sig upp.

”Förbannelse, varför drog du in mig i din brunn?” frågade Det lilla Mörkret.

”Rydsmannen har vunnit. Inte Bengt – Olof, han är på vår sida, tror jag…han var, han är det..kanske. Haver som hur. Jag drog in dig i min brunn för att du och jag ska åtgärda detta på tvässteg i historien. Glöm mer än gärna fram att du inte är i oskuld till mig” sade Superstudenten. (Detta återkommer i Lambohovseposet 1036; 5 – 7).

Det lilla Mörkret glömde fram oskulden. Glömskan kittlade Det lilla Mörkret i örat.

”Men, fanden, i sjön och på ängen!” harklade Det lilla Mörkret.

”Principiellt! Du kan inte lägga undan denna tumme! Låt oss!” sade Superstudenten och buttade Det lilla Mörkret till sin provisoriska bostad, som numera fungerade som permanent bostad till Studenter vid det närliggande universitetet med dubbelmoral.

”Var är planoljan?” morrade Det lilla Mörkret.

”I skafferiet. Planoljan är som följde. Vi ska gräva bort minnet av Rydsmannen. Vi ska skicka upp vederbörande i en dokumentförstörare. Vi ska skicka honom till Skägget. Där skall vederbörande döda och avverka Rödbussarna.” föreläste Superstudenten.

”Skägget? Du…vet att det är vid kanten…du vet att det är Området…där…nej, jag töjjer ikke att yppa huruvida det är eller var eller kommer att bli…det är lättare gjort än sagt…” konspirerade Det lilla Mörkret med, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla ”rädsla”, i rösten.

”Proceduriellt! Låt oss!” sade Superstudenten.

”Väntrum! Låtom oss hålla andan..Var? När? Hur? Varför?” frågade Det lilla Mörkret.

”Här. Nu. Brutalt. Därför.” svarade Superstudenten.

”Okej, allt jag behövde inte veta. Överflödigt.” sade Det lilla Mörkret.

”Vill du erhålla en stekspade?” frågade Superstudenten.

”Jag har erhållit en vinöppnare.” svarade Det lilla Mörkret.

”U! Den har gömt sig i din senilitet. Ta en tekula.” sade Superstudenten och kastade nämnda tekula på Det lilla Mörkret.

Tekulan fångade Det lilla Mörkret.

”Jesus ler mot Rydsmannen!” sade Det lilla Mörkret.

”Vi kanske ska ge honom en anonym flaska Ryskt vatten?” sade Superstudenten.

”Låt oss!” sade Det lilla Mörkret.

Därefter hoppade Det lilla Mörkret och Superstudenten iväg under taken för att gömma reda på Rydsmannen och hans svarskort.

För att lyssna till Lambohovseposet 17; 72 – 81 använd dina ögon till något annat. Slösa inte tid på att läsa det här.

——————————

Författarens kommentarer:

Haha! Sista tentan är gjord! In your face, världen! jag börjar knappa in på världen…snart så, snart så…leder jag…

men!  i morgon åker, Betty – Pretty….studentsommarlov tror jag det kallas…eller jobba…

Epic i dur:

Det lilla Mörkret satt och knorrade. Vad ovanligt vanliga människor skulle kalla föda hade sinat i Puss och Kram – Kollektivet för morgondagens fredsaktivister. Det lilla Mörkret slängde en blick mot Dörren. eMiL´s dörr. eMiL satt inte kvar och kunde sålunda inte ge Det lilla Mörkret råd om vad Det skulle göra.

Det lilla Mörkret snarkade och gick till Svarta Rummet. Den Svarta Lådan upplös Det lilla Mörkret. Det blev bländat. Morgon – humörs – grinig satte Det lilla Mörkret sig på Den Svarta Lådan. Något var oförändrat. Superstudenten hade kontaktat Det lilla Mörkret. För en Kalpa tidigare.

”Det var väl onödigt nödigt…” sade Det lilla Mörkret.

Ballkongskyddet hade flytt till den Östgötska tundran och det var och är fortfarande oklart när denne behagar dyka upp igen. Förmodligen när Mördargrisen slutat flyga. Så Det lilla Mörkret kunde fortsätta göra som Det ville. Vilket för tidpunkten var att ordna ner vad Superstudentens hjärta kände på sig.

Hjärtat sade:

” Ryd. Onsdag – För Alltid. Be there. Fyrkant”

Instruktionerna var oklart klara. Det lilla Mörkret fattade efter ett beslut.

”Blod är grönt. Du är en maskros”

Lös beslutet. Det lilla Mörkret kastade ut handduken. Det sneglade mot påslakanet. Det tog på sig Ove och förberedde sig omentalt för den strapatsfattiga resan mot grannlandet Ryd.

Den Blåe Hest hade återigen blivit likviderad och befann sig nu i närheten av den Östgötska hagen. Detta ledde till att Det lilla Mörkret fick bruka sina, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla, ”ben” på ett sätt som Det lilla Mörkret inte kände till. Detta ledde till att resan till grannlandet Ryd tog vanligt ovanligt lång tid…för mycket tid…När Det lilla Mörkret hade rullat runt i periferin i 5 år, 8 månader, 34 dagar, 16 timmar, 18 minuter och 24 sekunder var Det lilla Mörkret framme i grannlandet Ryd.

”Men, for i helvede!” pep Det lilla Mörkret.

Grannlandet Ryd var ikke längre det traditionella slagfält det brukade vara. Studenterna från, det närliggande universitetet med dubbelmoral, var borta. Vad ovanligt vanliga människor skulle kalla ”gatorna i Ryd” befolkades av de fruktade Rydskidzen och….skam och ve…OVANLIGT VANLIGA MÄNNISKOR. Dessa hemska varelser bevandrade ”gatorna i Ryd” som om Studenterna, från det närliggande universitetet med dubbelmoral, aldrig funnits. Det fanns inte ett spår av dessa att se.

Det lilla Mörkret kvävde ett diskbråck och en nackspärr. Det begav sig sedan på mindre etisk korrekt jakt efter upphovssaken till detta elände.

Det lilla Mörkret fann upphovssaken i en takränna. Blödandes röd rök.

För att lyssna till Lambohovseposet 16; 8 – 2 invänta bekräftelse från TentaEländet

———————————————–

författarens kommentarer:

Jag…eh….jag….har på tok för mycket att göra….jag borde plugga lite etik, men, men…allt handlar om prioriteringar kära vänner och varje förändring börjar med drömmar….och drömmar har jag för mycket av…men något ska man fylla sin tillvaro med <3

Kaizers Orchestra, riktigt bra musik må jag säga

För er som har missat den största höjdpunkten på hela året…Norges Nationaldag! 17:e Mai!! Är det inte fantastiskt?

Jag blev kallad landsförrädare i dag…Äh! Vad kan jag säga? Når man vel har prövet på live som norsk…vil man ikke hvare noen annen…

jaha, varg – stackarn är på tapeten igen…såg en dokumentär på svt…”Vargkriget”…jag bara kände allmän förtvivlan och tänkte; ”Men for helvede! kan människor vara så äckligt grymma!”

Det systematiska utrotandet av en hel art! är detta etiskt försvarbart? Svaret, mina kära vänner, är; Nej! Det är aldrig etiskt försvarbart, eller försvarbart överhuvudtaget, att utifrån lösa fakta vända hat och våld mot en art. Ska vi utrota alla kor, bara för att EN ko sparkade Emil i skrevet för 10 år sen? Nej, för kor har vi tydligen användning av!

Vargen har vi också användning av, bara vi väljer att se det. Det är ett fantastisk djur, så otroligt vackert. Men den estetiska njutningen duger tydligen inte i dagens Sverige. nej, nej, allt ska reduceras till varor som man kan tjäna pengar på.

Och, för att folk ska kunna relatera till det jag säger, ska vi välja att utrota alla människor bara för att Hitler, Stalin, Mao var människor? jag tycker det är dags att skjuta av lite människor, dom stör ekosystemet…(nej, jag är inte radikal…jag bara överdriver så att folk ska fatta hur absurt det är!) Det är samma argumentation, byt bara ut det hatade subjektet.

Det är artism i dess renast form. För er som inte läst Peter Singer så…artism är som rasism, överfört på arter, vi diskriminerar arter, bara för att en art inte är ex. en människa. Då anser sig människan ha rätt att systematiskt utrota den ”lägre stående arten”…

Det är så skogstokigt så jag vet inte ens om det är värt att bli arg över.

Och det värsta i hela hummus – röran är att dessa ”jägare” lägger ut gift för att döda vargen. Detta gift leder till en smärtsam död och att andra djur drabbas. Rävar, rovfåglar får stryka med också. Men en jägare menade då att det var värt det priset i kampen mot vargen. Dom rubbar ju hela ekosystemet!

Och för att inte tala om ammunitionen som används. Helmantlat och halvmantlat. som jag förstod på pappa så går helmantlat rakt genom kroppen och djuret förblöder (inte så mysigt kanske…) och halvmantlat då, som är lite mer humant, exploderar i kroppen och djuret dör direkt.

Jag bara känner mig så förtvivlad inför hela den här debatten….jag har förlorat hoppet om mänskligheten på den här punkten…jägarna kommer inte ge sig förrän vargen är borta…och folk som avskyr vargjakten kommer hämnas…på ett eller annat sätt…det kommer bli…tragiskt…

jag ogillar skarpt att bli så upprörd på kvällskvisten, men det här är en nagel i mitt hjärta och jag hoppas och hoppas och hoppas att det här ska få en lösning…till fördel för vargen….till fördel för hela ekosystemet… till fördel för hela mänskligheten..

Inledningsvis; det går inte!

Jag har försökt otaliga gånger att gå vilse i mitt område, men icke…hur jag än försöker så hittar jag tillbaka förr eller senare. Jag trodde inte detta var möjligt. Kan det vara så att jag har fått bra lokalsinne? Det var likadant i Oslo…jag hittade alltid hem…även fast att jag försökte gå vilse..

Då kan man fråga sig ”Varför vill hon gå vilse?” Allt jag har att svara på det är; Spänning. Känslan av att inte veta vart man är och överlevnadsinstinkten kickar in…adrenalinet rusar…det är fantastiskt…

Jag har en liten teori; vi är för bekväma. Det är så lätt att överleva i dag. Eller inte överleva, men det är svårt att peka på ett konkret hot utanför oss själva. Oftast kommer hotet inifrån, från vår egen kropp; fetma, dåligt hjärta…you name it..det är i människan som hotet mot vår överlevnad sitter…det är svårt att peka på omständigheter utifrån…allt som oftast…speciellt i Sverige…

Vi behöver inte direkt vara rädda för att nått ska hoppa på oss, skjuta oss så fort vi går ut. Jag är  i alla fall inte det, men då är jag å andra sidan inte rädd för att råka illa ut…dumdristig kallas det väl..

Är det en falsk trygghet det här?

Inte för mig direkt… tryggheten skräms snarare.

Så av den anledningen försöker jag gå vilse..för att trygghetsbubblan ska spräckas…för jag gillar den inte…

Jag har inte lyckats gå vilse än, men jag jobbar på det..

Sidospår:

För att citera Erik; Jag är allergisk mot bra väder så…2h försök till att gå vilse resulterade i tät näsa och rinnande ögon…men det var värt det…för det var otroligt vackert, även fast att jag inte nådde fram till mitt mål..

P.s. jag har kommit på ett nytt begrepp ”Stalinparanoia”… när man är sjukligt paranoid och överväger starkt att likvidera dom som ,man antar, motarbeta en själv. D.s.

Rent allmänt konstaterande; Long-distance-dating sucks…

El super-studento:

För att inte anknyta till tidigare epos ska vederbörande författare berätta en mycket ovacker ful historia. En historia som skapades av två vinmarinerade medvetanden en alltigenom upplyftande deprimerande torsdag. Historien handlar om El super-studento (ehm..a.k.a. Superstudenten).

Superstudenten sov i kulverten under den närliggande universitetet med dubbelmoral. Över det mest ödesdigra året i denna tidsepok byggdes det närliggande universitetet med dubbelmoral…Superstudenten vaknade. Superstudenten blev arg. Tog en flaska Kir och rymde till Grannlandet Ryd.

Väl framme i Grannlandet Ryd byggde Superstudenten ett provisoriskt boende (som sedan kom att användas som ”bostad” av studenter vid det närliggande universitetet med dubbelmoral).

I sitt provisoriska boende kokade Superstudenten ideal makaroner på tre minuter. Festade varje dag vid den Sliskiga Oasen (men Superstudenten hade alltid resurser kvar på vad ovanligt vanliga människor skulle kalla ”konto”). Superstudenten hade även tid i sin misär att, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla, ”plugga”. Det förefall sig även på det mindre oetiska viset att det var Superstudenten som var det sjuka medvetandet bakom alla kursplaner. Superstudenten läste (och läser) alla, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla, ”program” och ”kurser”.  Eftersom Ledningen vid den här tiden fortfarande var kidnappade av Situationen så var det Superstudenten som styrde det närliggande universitet med dubbelmoral.

En mycket outgrundad grundläggande företeelse vid den här tiden var att Superstudenten visste och vet. Superstudenten kunde och kan. Superstudenten kunde och kan inte ifrågasättas. (om man är mindre orädd för sin hörsel och sitt liv kan man ifrågasätta Superstudenten, med påföljande konsekvenser att vederbörande föreläser i 49 timmar om hur allvetande vederbörande är…..UTAN kaffepaus…).

Nu kan det te (ja, om du tjatar så… tack!) sig att Superstudenten hade och har en ytterst otrevligt trevlig tillvaro i Grannlandet Ryd. Det hade och har vederbörande. Tills Rydsmannen våldtog scenen.

Rydsmannen är Superstudentens änkenemesis. Dessa konfronteras med ojämnt jämna mellanrum. Detta var en episk kamp som det talas om än i en stundande dåtid. Det talas om det inför den undergång som redan har inträffat.

Rydskidzen hade och har även 4 tår med i spelet. De, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla, ”fuskade”. Detta fick som konsekvens att Superstudenten kunde och kan inte likvidera Rydsmannen.

Superstudenten skrev på Facebook till Det lilla Mörkret…

För att lyssna till Lambohovseposet 15; 6 – 324 vänta tills Det lilla Mörkret har kollat sin Facebook och svarat på eventet…

————————–

Författarens kommentarer:

Ja, du, Niklas…det var en mycket, mycket vacker torsdag….Haha! Det får vi göra om, hjärtat! Jag vet att du är rädd för mig….det är ingen idé att du försöker dölja det längre…Maha!

Ehm…caps? japp, japp, japp…

Jag kom och tänka på något väldigt poetish…det var  verkligen det…men nu har jag totalt glömt bort vad det var…det kanske är lika bra…för om det var så poetish som jag känner på mig att det var…så är det nog farligt…

Kanske jag har någon slags inbygd försvarsteknik? När jag kommer att tänka på något poetish så glömmer jag bort vad det var…för allmänhetens bästa…

Människor är farliga och återigen väldigt, väldigt läskiga…än en gång har denna hypotes blivit bekräftad och jag undrar när den ska bli falsifierad…och av den anledningen är det svårt att låta bli att tycka om dom…det är väl återigen den farliga och förbjudna som lockar…här har vi det i dess renaste form…tänk er…hur lätt det är för en annan människa att skada en annan människa om den vill…antingen fysiskt eller psykiskt….men, men…allt som oftast är det snarare det motsatta…Hurra, för empatin!

Aristoteles säger: Glömska är en dygd