För er som har missat den största höjdpunkten på hela året…Norges Nationaldag! 17:e Mai!! Är det inte fantastiskt?

Jag blev kallad landsförrädare i dag…Äh! Vad kan jag säga? Når man vel har prövet på live som norsk…vil man ikke hvare noen annen…

Jag har kommit fram till hur jag ska tacka Elin, The One and Only. Hon ska få en tavla! Eller hon ska köpa duken så står jag för arbetet och ångesten, men det är det ultimata sättet för min del att visa att jag är tacksam för allt en person har gjort.

Elin ska tackas för:

1) Hon är Awesome. 2) Hon lånar ut sin cykel åt mig när Den Blåe Hest har drabbats av Lambohovskidzens brinnande ångest. 3) För att hon lånar ut sin bostad när jag behöver det som mest. 4) För att hon är min wing-man. 5) För att hon är min eviga Partner In Crime (du vet vad jag pratar om…) 6) För att hon delar min sjukliga fascination för vin. 7) För att hon existerar ( och bara den punkten är nog i sig..)

Tack, Elin, hjärtat! ^^ Jag ser fram emot att hedra dig med en äkta del av min själ, slit den med hälsan!

Ehm….på tal om det hela…Bettina föreslog att jag skulle ta emot beställningsjobb. Hon och jag tror att det skulle bra på många sätt och vis…så vill innehava en tavla av vederbörande, lämna en liten kommentar med kontaktuppgifter, så kan du få se bilder av tidigare verk. Kostnaderna kommer vara att du får stå för material och arbete. Nu är jag inte ens i närheten av Van Goghs skicklighet och av den anledningen är priset anpassat efter detta faktum. Genom de här beställningsjobben är min förhoppning att etablera mig på den konstnärliga marknaden. Så…jag är novis…

Lilla lillstrumpa. Ballkongskyddet. Filen. Teet. Snusen. Kaffet. Spenatsoppan. Oljefärgen. I-poden.

Sitt ner, häll käft och lyssna, jävligt noga, för det här är den vackraste kärleks”ballad” som någonsin har skrivits…

Love ya! Även fast det kanske inte märks så okristligt ofta…

är precis vad jag har blivit. jag ska leka runt med en person från Tjeckien ( det roliga i hela kråksången är att jag inte har klurat ut än om det är en man eller kvinna och det är så jag vill ha det ). jag ska berätta lite för den här personen hur det funkar i Sverige. Så…jag har funderat kring Sverige lite allmänt…

Så…i förebyggande syfte ber jag om ursäkt, men det här ska tas med en stor nypa salt och en klackspark.

Som svensk är/ gör man:

Man super sig redlös med jämna mellanrum och skyller sedan sina misstag på just att man var full.

Man ska vara väl medveten om sina brister, men inte sin kompetens. Men när man ska söka jobb ska man, bannemej, skryta med hur bäst man är, men ingen har lärt sig detta, så det skiter sig.

Man smyger med vad man tycker. Man är smyghomofob, smygrasist.Man vågar inte riktigt säga vad man tycker, för man ska vara så okristligt politiskt korrekt.

Man får säga vad man tycker och tack vare FRA lagen så finns det alltid någon som lyssnar på oss (tack, pastor eMiL för det visdomsordet!).

Man satsar inte på individer som är vår framtid och man glömmer att tacka de individer som har skapat det samhälle vi har i dag.

Man stressar ihjäl sig för att hinna till yogan i tid.

Man ska undvika att visa överdrivet mycket känslor.

Man ska inte vara feg att pröva på ALLT när det kommer till sex.

man ber om ursäkt offentligt. Allt för sällan så ber man inte om ursäkt privat. ”…eller om nått går på tok, ber vi aldrig om ursäkt, vi skriver en bok”// pastor eMiL. Så älskade, fadderbarn, om du ska be om ursäkt någon gång. Gör det offentligt så har personen som du ber om ursäkt till inget annat val än att förlåta dig, för om den inte skulle göra det, så skulle åskådarna bli arga på den och tycka synd om dig.

Om man som svensk känner att man älskar Norge, så är man bara vilsen och dum i huvudet.

Den fras som används mest är ”Varför?”

Onanerar man inte är man dum i huvudet.

Man är allmänt deprimerad och vältrar sig i självömkan. Och om nått går på tok är det lättaste sättet att sopa det under mattan och jobba lite till….och lite till….och …..för mycket…

Man ska dölja sina hobbys. Gå, för guds skull, INTE med slalom-skidorna på offentligt plats! Då ses du bara som märkvärdig och det är inte något positivt.

Man skäms för att man gör, allt man har gjort och allt man kommer att göra.

Man hör dåligt och man fattar trögt när det kommer till kärlek och vänskap. Samtidigt som den allmänna uppfattningen är att man inte ska behöva säga när man är tillsammans eller vänner, det ska vara som en tyst överenskommelse, detta har sällan funkat helt ut.

Man ska ha gjort allt och sett allt innan man är 30 (…)

Man ska veta vad man vill med sitt liv när man är 15.

Man ska skratta är Promoes ”Svennebanan” ( men, samtidigt hata den i smyg…).

Man är alltigenom lagom, på alla sätt och vis. Inte för lite, inte för mycket, lagom. ”Hur mycket socker vill du ha i kaffet?” ”Lagom”. Vad detta ”lagom” är vet egentligen ingen.

Man ser ner på folk som är religiösa och tillber vetenskapen, även om man inte förstår allt som forskarna säger.

Försöker man se sin tillvaro positivt är man naiv och oerfaren.

Man ska någon gång i sitt liv vilja ha sina ”15 minutes of fame”.

Man skrattar åt personer som är med i dokusåpor, fast egentligen så är man avundsjuk på dem i smyg.

Man ska vara en bra familjeperson samtidigt som man ska jobba ihjäl sig.

Föredrar man att dricka örtte framför kaffe har man helt enkelt inte upptäckt det ”magiska” med kaffe.

Mottot är ”Det löser sig”. Detta ska man helst yppa när man ligger blåslagen på marken.

Man ska sköta sig själv och undvika att söka upp sjukhus. Återigen ”det löser sig”.

Så…Välkommen, till Sverige, älskade fadderbarn. Jag hoppas du ska trivas, för trots allt detta så lever vi i ett okristligt bra land och jag skulle för allt i världen inte vilja vara född någon annanstans…

Ehm…ett litet sidospår; när jag var i Italien med min norska familj hade jag oturen att hamna på samma hotell som ett gäng med svenskar. Det visade sig att en av dessa var fotomodell för Lindex. Dessa svenskar betedde sig som om de ägde hela hotellet med tillhörande mark. För första gången i mitt liv skämdes jag över att vara svensk, så…jag pratade norska hela resan, allt för att inte avslöja min identitet som svensk…

Underbara människa, John Ajvide Lindqvist! Tack och lov att du finns…Jag har precis börjat läsa om hans senaste bok ”Människohamn”..mmm…emellanåt så behöver jag en paus i Jenkins (huh!)..men hur som haver…

Ett citat får illustrera vad spm har gjort mig så glad: ”Du finns. jag föll och du kom emellan. Jag ligger inte på marken. Alltså finns du.”

Just detta citat kom från ett löv…en av karaktärerna hade fått ett löv på sin hand och det var tecken nog för honom att han fanns. Så klockrent formulerat. Det verkar som att då, Simon, fungerar som en mur mellan lövet och marken, en som fångar upp det stackars lövet. och just själva uppfångandet av lövet visar att han existerar. Ganska vackert…så små händelser kan visa att han finns…han fick bekräftelse från lövet.

Hm…kanske ska börja gå ut och söka bekräftelse från löv, dom verkar vara sympatiska…och älskvärda

Något rör sig i Lambohov…något som prasslar i buskarna….något som smeker mot en fjunig kind….något som viskar…något som får Lambohovskidzen att…tänka…

Bengt Magnusson (!): Vi har intervjuat ett av offren. Vad heter du, lilla vän?

Lilla Vän: Skit i det, du!

B.M: Ehrm…vi kallar dig Lilla Vän…eller nåt.. Kan du beskriva händelseförloppet?

L.V: Asså, jag var på väg hen efter en sjuuuuukt roliii fest, asså. å när ja geck förbi ett jävla träd, schlockna gatlampan, asså..å sen, vettu, så ba hoppa de fram en person bakom mej, asså, å, ja, ba, Guuuud! Nu döör ja! Men, denne personen, asså, den bare viska i örat ”Vem är du?…” å sen va den bare borta, vettu, putsväck! Å, ja, ba ringde min kömpis, da, å ja, ba Guuud o kömpisen min ba, guuud! å sen geck ja hem.

B.M: (som under hela utläggningen har föbrilt försökt förstå vad L.V säger) Jaha, och det var allt som hände?

L.V: Skit i det, du!

B.M:  jaha, då var vi färdiga här…ehm…över till studion.

(Våga ställa frågor, våga provocera, våga få folk att reflektera över sina val, det skadar dom inte, den ende det kan skada är du…du kan bli dömd till döden som Sokrates, men vore det inte värt det?)

Ett liv utan undersökning och självprövning är icke värt att leva för en människa.

Min kära, syster yster, min Lillstrumpa. Varför skriver jag att du är min? Kanske för att jag är din på alla sätt och vis.

tack för att du står ut med mig, det är inte många som gör det. När jag blir galen och orörlig av sorg, när jag blir någon annnan än vad jag är, Speciellt på morgonen innan jag fått fil och te. Tack, för att du inte hatar mig, för jag vet att du älskar mig ändå.

Tack, du levande, tack för att du är just så levande. Sluta inte vara, dö aldrig i från mig. Låt inte dom jävlarna få dig, låt dom inte blåsa ut ditt ljus. Du är du, jag älskar dig för det, inte för den du kan vara, utan för den du är.

tack, för att du fiskar upp mig.

Men du är inte bara hos mig när livet inte är pop och keso, du är även nära mig när livet är pop och keso.

tack, för att du sover hos mig när helst jag behöver det och inte behöver det.

tack, för att dy lyssnar på mina timslånga föreläsningar om vad jag tror på. Återigen så är det inte många som skulle tolerera det. tack, för att du inte dömmer mig när jag sprider mina politiska budskap i köket.

Vi är så olika…men ändå ”del av samma låga, samma bleka och brända hud..”

okej, det sista jag vill är att beskriva dig med en metafor så att du nästan kan förstå vad du betyder för mig: Du är min fil och te på morgonen, får jag inte min dagliga dos av dig slutar jag fungera.

jag ska skriva en låt…du får bli min ledstjärna…

tack, du mitt balkongskydd och  min trogne fiskare..