Det är så vackert.

jag sitter ensam i vardagsrummet och det är tyst.

Jag får en liten, liten förgylld stund med mig, bara…jag…

Hösten har gjort sitt inträde i Linköping. Färgerna, dofterna, alla sinnen är på spänn.

Inte en katt, inte ett barn, inte grannens eviga basande hörs. Bara dom lätta andetagen från Lillstrumpa i rummet intill.

Det är nästan så att jag blir lite romantisk ( hör och häpna).

Solen håller precis på att gå upp-ny dag, ny start, en chans till.

tack

Bakfylle ångesten ligger tät över taken, endast Sara är vaken.

P.s. släng er i väggen lyckoforskare, detta är ren lycka för en prick i Linköping D.s.

Jag beställde Damien Hirst´s bok för ett tag sen och idag kom den äntligen. Har nu ivkäll suttit och beskådat den, läst den nästan från pärm till pärm och slutresultatet blev att jag hittade två citat till som jag fastnade för:

”I want people to be frightened, frightened of themsselves”

”Animals become meat. That´s abstract” ( tydligen så har folk stört sig på att han är för abstrakt. Nja, jag tycker att han bara är smart.)

Jag ska inte våga mig på att definera Damien, han måste upplevas.

Det borde vara kriminellt att ha det så bra på jobbet och samtidigt klaga över det.

Jag får hur mycket kärlek som helst från mina tanter, de behöver kärlek och det får dom och en annan får tillbaka kärlek. och uppskattning, dom är så oerhört tacksamma och kramgoa. en tant frågade mig om hon kuden få en kram, självklart! Det var det enda hon ville ha just då. ( detta var för övrigt tanten som äger mig ). Samma tant frågade mig om jag ville dansa med henne också. ja, ja, någon bröllopsvals skulle vi väl ha? Det var bara det att jag fick dansa själv medans hon sjöng, så jag dansade Tre-takts vals med mig själv i ca. 5 minuter. det var en upplevelse kan jag säga. ( kommer jag leva i morgon också, för jag är nyfiken vart det här kommer sluta ).

sen så har vi en massagestol på jobbet. Inte en sån här som vibrerar, utan an stol som verkligen knådar och baknar så att man är helt mör när man går upp därifrån. Får man ha det så bra? och ändå klagar jag…vad är det som är fel? jag är en bortskämd unge egentligen…i morgon ska jag sjunga och dansa in på jobbet och ta en svängom med min ägare. Kanske ska plocka blommor också…

I dag ringde det också en snubbe från Arvika. Det värsta var att han inte presenterade sig först, utan han kallprtade med mig och frågade hur jag hade det. I mitt stilla sinne växer en panikkänsla…borde jag veta vem den här personen är? Vad har jag gjort mig skyldig till nu?…det är illa att man alltid tror att det värsta har hänt…litar jag inte tillräckligt på mig själv? Svar: Nej.

Han undrarde om jag var intresserad att gå en utbildning…har aldrig träffat honom…vad jag vet…

Dagens visa: There is no if // The Cure

Vaknade idag, som vilken annan dag som helst, eller inte riktigt…jag hade drömt om WRB och det hade bara slutat illa, fruktansvärt illa. Så, galen av sorg vinglar jag och ut i köket.

På köksbordet ligger dagens räddning; en enkel lapp där det står ”Jag har målta // pappa” Nu tänker min pappa lite snabbt när han skriver så det ska stå att han har målat. Denna lapp jagade bort minnet av nattens vandringar i minnenas öken. Lilla, pappa, du räddade min dag! Pappa du är Sva Margia för mig. Tack och åter tack för att du finns!

Btw, morgon ner ledde till att vår lilla katt kom in, kräktes på golvet två gånger, tittade på mig, tänkte säkert ”Haha, det kan du ha!” och gick sedan ut. Förlorade både tron och min aptit samtidigt. ( men pappas lapp kommer jag leva på i dag)

I dag åkte jag in till Arvika, en busschaufför gjorde mig glad. Han tyckte att jag kunde köpa en glass i stället för att betala full pris på bussen, han räddade min dag.

Började sommarjobba på ett demensboende i Arvika i dag också. Dessa människor som inte kanske är värda mycket i andras ögon har blivit mina idoler. Dom har en förmåga som få av oss har, att njuta av de små, små sakerna i livet. Som i dag när vi skulle dricka kaffe sa en tant ”Kaffetåren den bästa är” och så satt hon och njöt till 110% av kaffet.

tänk om man kunde bara sitta och njuta av den tillvaro som man sitter i. Inte febrillt söka lyckan i annat, även fast det har sin charm också, utan bara njuta av livet som det är för stunden.

Nästa gång jag dricker kaffe ska jag göra det i flera timmar och bara njuta av tillvaron.

Sen så sa samma tant ”Du är vacker, jag hoppas att du vet det. Jag kan se att du är en vacker person”. Det kommer jag bära med mig när livet inte är jazz och pannkakor, gör det du också.