Ehm…halstablett? jepp..

Återigen har en insikt slagit mig i magen. Vi lever i en slags hatande epok. Det verkar som att det är mer accepterat att hatat än att älska.

Det hela började med att Lillstrumpa hittade en grupp på fb som heter ”Vi som hatar Lady Gaga”. Hon frågade då hur man kan hata någon som man inte har träffat, hon kanske är en mycket sympatisk person? Det man dock kan säga är väl om man hatar hennes musik, image, osv. osv. Men kan man verkligen säga att man hatar Lady Gaga bara så där. Vad exakt är det man hatar?

Detta kläckte hon när jag just satt och åt frukost och jag är inte som andra freaks på morgonen, men hur son haver. Jag kläckte att det verkar som att det är mer accepterat att säga att man hatar något utan att direkt reflektera över saker och ting.

Om man säger att man däremot älskar något så måste man precisera vad det just är man älskar, speciellt när det kommer till våran ålder. Speciellt när det gäller personer. Om man säger att man älskar spenat, en stol, ett objekt, då släpper vi det. Men om man däremot påstår att man då älskar Lady Gaga kombineras det oftast med ett utlåtande som Lady Gagas musik, hennes image…you name it…ett subjekt.

Det verkar som att det är mer accepterat att hata nu för tiden…kanske det är för att vi är så bekväma i våran tillvaro så när det uppkommer något som vi tycker mindre om ska vi genast ettikera det som något som vi hatar. och ingen ifrågasätter oss ,det är det som är det värsta.

Jag vet inte om detta är en tendens som förekommer i Linköping, men i den umgängeskretsen jag har…så verkar det vara så accepterat att hata och det skrämmer mig…

Är det så att vi är den hatande generationen? Den hatande epoken? Den hatande världen?

Jag hatar att hata…det är svårt att se det positiva med livet, det älskvärda i livet om man fokuserar på det som vi ska hata…kan vi inte bara glömma bort att hata? Lite senilitet vore väl inte helt fel?

Det verkar också som att det blir svårare och svårare att älska… mycket som sätter käppar i hjulet…det är väl dags att ta bort dom där käpparna och lära oss att älska lite?

Inhyrt mörker:

I Skogarna vid grannlandet Ryd levde och verkade Rydsmannen. Denna var den mest missförstådda av de missförstådda och till följd av denna missförståelse bedrev Rydsmannen mindre etiskt korrekta handlingar. Rydsmannen kidnappade intet ont anande studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral. Ingen vet dock vad Rydsmannen skulle med dessa individer till då de uppenbarligen inte är bra till direkt någon verksamhet i det tillstånd de nu befinner sig. Sålunda drar vederbörande författare slutsatsen att Rydsmannen rätt och slätt ”förtärde” sina intet ont anande offer.

Hur kom det sig då att det blev som det inte blev? Hur hamnade Rydsmannen i denna periferi av moraliskt beteende?

Det hela började ett mycket långt och ödesdigert år. Rydsmannen var student vid det närliggande universitetet med dubbelmoral. Rydsmannen levde knappt, men frodades som en självmordsbenägen bambu. Någonting gick rakt. Någonting gick diagonalt. Någonting gjorde så att Rydsmannen hamnade i en uppåt nedåtgående romb. Rydsmannen föll uppåt, åt sidan, neråt. Rydsmannen fick en diger lunta i magen. Rydsmannen kastade bort allt sans och vett (vad man nu ska ha det till?).

Rydsmannen sprang bort sig i den akademiska skogen. Ledningen för det närliggande universitetet med dubbelmoral blev gripna av situationen. Situationen fjättrade därefter ledningen. Rydsmannen sprang bort sig i Skogarna vid grannlandet Ryd.

Efter detta maraton har man både sett och hört denna varelse. Ledningen är likväl fortfarande fjättrad av situationen och det är fortfarande oklart vad situationen ställer för krav och till vem. Tills detta är utrett lever dock Rydsmannen på att ”förtära” studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral.

Rydsmannen blir slipad av sina vapen och tiden bidar Rydsmannen. Rydsmannens pipa dansar efter Ledningen.

Det är dock inte det enda som förekommer i Rydsmannens tillstånd mellan 81 världar. Rydsmannen har även en trogen skara Rydskidz.

Dessa infinner sig hos Rydsmannen med ojämnt jämna mellanrum för att lyssna när Denne predikar ur rullen-som-ingen-har-hittat-på-ett-opassande-namn-på (RIHON). Det är ur RIHON som Rydskidzen har lärt sig allt de inte kan och kan (vilket är fruktansvärt lite). I detta verk förtäljs även hur det hela kommer att börja och hur det slutade. Detta får till följd att Rydzkidsen lyssnar sövande uppmärksamt på när Rydsmannen reciterar ur RIHON.

I ,vad ovanligt vanliga människor skulle kalla gengäld, gav Rydskidzen Rydsmannen studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral att ”förtära”.

En annan situation (en betydligt mindre trevlig situation) blev ohållbart hållbar så det brast. Studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral pep så fort de skulle sätta sin häl i skogarna vid grannlandet Ryd. De få gånger som de tordes göra detta var studenterna i ett tillstånd då deras sinnen var fulla…ja…fulla…av Kir…Fördelen hade då Rydsmannen. Studenterna var så närvarande borta att de hoppande hoppades att Rydsmannen var eMiL (för att veta om eMiL’s öde hänvisas till tidigare epos). Studenterna följde gladligen med till Rydsmannens villa och därefter hittade man en sko…

Den minsta högtiden förRydsmannen och Rydzkidsen var när vederbörande brände alla skor. Helst vänsterskor. Därefter injicerade de askan i träden och ont anande transportmedel. Dessa transportmedel var studenters ,från det närliggande universitetet med dubbelmoral, färdmedel. När dessa färdmedel hade fått denna livsbringande dödande injektion färdades de till Rydsmannen.

Nu kanske vederbörande författare ska redogör för eder om det inte kommer en förändring. Det ska vederbörande författare prata i sömnen om.

För att lyssna till Lambohovseposet 14; 1 – 78 ”vila ögonen”…

————————

Författarens kommentarer:

Corren skriver: ”Och det kritikerrosade Lambohovseposet är tillbaka! Författaren kommenterar ‘Äh, fuck this! Let’s make a lovepile!’ Ja, vad ska man säga?”

Detta kanske blir klarare och klarare för varje del, eller inte, det kan jag återigen inte lova, men håll benen högt och framförallt, tappa aldrig hoppet att det är du som skapar din egen historia….på alla sätt och vis…

Jag tror jag är existensialist…Sartre…

http://www.dn.se/debatt/skatt-pa-lask-och-godis-behovs-for-barnens-skull-1.1071397

äh, ni får kopiera och klistra in det….but read it!

I Norge har dom äckligt hög skatt på läsk och godis och istället har de sänkt skatten på frukt och grönsaker. Tre kilo potatis kostade 10 NOK (rest my case…). Sen när jag återkom till moderlandet blev jag minst sagt chockad att det var så dyrt med frukt…det gör mig ledsen….för enligt min åsikt är frukt himmelskt, jag har överkonsumerat frukt både en och fem gånger, inte så lyckat kanske, men gott var det Elin och Bettina kommer hit i kväll för att äta fruktsallad.

Jag har kommit fram till hur jag ska tacka Elin, The One and Only. Hon ska få en tavla! Eller hon ska köpa duken så står jag för arbetet och ångesten, men det är det ultimata sättet för min del att visa att jag är tacksam för allt en person har gjort.

Elin ska tackas för:

1) Hon är Awesome. 2) Hon lånar ut sin cykel åt mig när Den Blåe Hest har drabbats av Lambohovskidzens brinnande ångest. 3) För att hon lånar ut sin bostad när jag behöver det som mest. 4) För att hon är min wing-man. 5) För att hon är min eviga Partner In Crime (du vet vad jag pratar om…) 6) För att hon delar min sjukliga fascination för vin. 7) För att hon existerar ( och bara den punkten är nog i sig..)

Tack, Elin, hjärtat! ^^ Jag ser fram emot att hedra dig med en äkta del av min själ, slit den med hälsan!

Ehm….på tal om det hela…Bettina föreslog att jag skulle ta emot beställningsjobb. Hon och jag tror att det skulle bra på många sätt och vis…så vill innehava en tavla av vederbörande, lämna en liten kommentar med kontaktuppgifter, så kan du få se bilder av tidigare verk. Kostnaderna kommer vara att du får stå för material och arbete. Nu är jag inte ens i närheten av Van Goghs skicklighet och av den anledningen är priset anpassat efter detta faktum. Genom de här beställningsjobben är min förhoppning att etablera mig på den konstnärliga marknaden. Så…jag är novis…

Man är inte äldre än vad man är och beror helt på hur man känner sig, så…jag är inte gammal egentligen…mina barn trodde jag var 25, vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt…

Min mentor sa att ju äldre man blir…och om någon utomstående part säger att man är yngre än man är så ska man ta det som något positivt….äh!…även om jag är yngre än folk tror så tar jag det som något positivt..man ska alltid ta det positivt eller skita i det…jaja…Begreppet vuxen är relativt, som allt annat i tillvaron..inget är säkert längre..

Nu bara blajjar jag, men det var inget nytt under månen, det är dags att checka ut, dricka upp, svälja och le och göra något med sin tillvaro, eller? (heh..)

I don´t wanna do this grown- up things. I´ll point my finger at queens and kings.

Aristoteles säger: Att låta sig definieras av andra än sig själv är inte en dygd.

Haha! xD Dagens citat av Lillsttrumpa: ”Fan, vad öm jag kommer vara i de här hålen!” ehm…inget är vad det verkar vara längre…(hon håller på att byta örhängen i örat!!)

Nu ska vi fira Lillstrumpa! <3

För att citera Bettina: ”Aaah! Nu är det fäst!”

Lilla lillstrumpa. Ballkongskyddet. Filen. Teet. Snusen. Kaffet. Spenatsoppan. Oljefärgen. I-poden.

Sitt ner, häll käft och lyssna, jävligt noga, för det här är den vackraste kärleks”ballad” som någonsin har skrivits…

Love ya! Även fast det kanske inte märks så okristligt ofta…

Haha! Bara för att jag kan och är bitter…

Jag boykottar nuneboken, för att jag är så okristligt trött…på alla sjuka grupper, tiny winy emo-kids och att det verkar som att allt existerar kring facebook.

Nej, jag vill kramas på riktigt, leva den riktiga världen….oh, how sweet it is…

Nej, men allvarligt…vad hände med breven? Vad hände med att man fick en personlig inbjudan till ett kalas? Vad hände med telefonsamtal när man fyller år? Det försvann med facebook…(iaf de två senare komponenterna…)

Oh, nej, fy! Usch…för att inte tala om satans verktyg, Farmville…huh!

Jag är väl en gammalmodig gammal ”mormon” kärring (fråga inte om logiken…) Haha! jaja, jag var en punkare en gång i tidernas begynnelse…de gamla takterna sitter väl i..

Hm…undrar om det är nån mer som vågar vägra facebook?

Nej, nu ska jag kratta och lyssna på Skabb…eller TT Reuter….

Inte direkt i alla fall, folkens.

Se det så här; en beröring, säg en kram. Kan te sig ytterst oskyldigt, men vissa människor vill kanske inte vid ett visst tillfälle ha en kram. Det behöver inte bero på subjektet som vill ha en kram, det kan bero på allehanda omständigheter. Ex. subjektet som inte vill ha en kram kanske inte är i rätt sinnelag för att ge en uppriktig kram, då är det väl lika bra att undvika att krama det andra subjektet? (Jag benämner dessa två parter för subjekt av den enkla anledning att de är båda personer med viljor, det är ingen som vill släppa sin önskan. Å andra sidan blir ett av dessa subjekt ett objekt för det andra subjektets vilja, t.ex. subjektet som vill ha en kram, struntar i det andra subjektets vilja att inte ha en kram, sålunda blir detta subjekt som inte vill ha en kram ett objekt för det andra subjektets vilja…och tvärtom…en av dessa parter blir så småningom ett objekt i denna interaktion, men innan någon av dessa två subjekt har fått sin vilja igenom så är de båda just subjekt. Det är det det handlar om..någon får så småningom sin vilja igenom…båda kan inte ”vinna”, om man ska dra det jävligt långt! )

Vi har en intressekonflikt, folkens! Och det är svårt att se en lösning på denna konflikt, antingen kramas subjekten, eller så gör de inte det. Kan båda ”vinna” denna konflikt? Förmodligen…om det finns ett tredje subjekt som vill ha en kram, då kan det ske en kompromiss..subjektet som vill ha en kram kan krama det andra subjektet som vill ha en kram. MEN…för att komplicera det hela ytterligare. Subjekt 1 (som vill ha en kram) vill kanske inte krama just subjekt 3 (det andra subjektet som vill ha en kram), det kanske är ”fel” person. Så den lösningen är inte ideal…

Jag har försökt finna en lösning på det hela…Kanske subjekt 1 och subjekt 2 kan enas om att de inte ska kramas utan berätta med ord hur de känner för varandra. Men det är tydligen också fel. Just ord av ömhet måste kombineras med något (av någon outgrundlig anledning!), detta något är just fysisk beröring. Det räcker inte med att subjekt 2 säger till subjekt 1 att det är en fantastisk människa, men att subjekt 2 inte just nu föredrar att ge subjekt 1 en kram (eller något annat subjekt för den delen, kanske). Det är svårt att inte ta det här personligt. Varför är det inte nog med själslig beröring med ordets makt? Ord kan förstöra en människa, brukar man ju säga, varför kan det inte vara det omvända?

Men varför är det så, folkens, att det är helt i sin ordning att gräla med en människa. Använda ord för sitt missnöje och inte kombinera det med fysisk kontakt. Om en person skulle slå ner en annan människa för att de har en konflikt, då skulle de agerande subjekten få ett straff för detta (frihetsberövade..).

Det är..tja..nästan samma problematik. Men man kan inte stämma ett subjekt för att den gav ett annat subjekt en kram mot detta subjekts vilja. Men man kan stämma ett subjekt för att den gav ett annat subjekt ett slag mot detta subjekts vilja. Det är beröring mot en agents vilja! Det är kränkande.

Det är den fysiska skadan som värderas, inte den själsliga.

För att glida in på ett sidospår (fast det har med den här argumentationen att göra). Om då subjekt 2 (som inte vill ha en kram) säger just detta till subjekt 1 (som vill ha en kram), då ska det förklaras och förklaras och förklaras varför just subjekt 2 inte vill ha denna beröring. Men det krävs ingen förklaring till varför subjekt ska ge varandra kramar.

Det är lustigt…väldigt lustigt…men, människan är väl i grund och botten egoistisk. Hon gör ytterst sällan något för att tillfredsställa någon annan än sig själv…

Så människan äger inte sin egen kropp emellanåt utan det är ett objekt för ett annat subjekts vilja. Det är lustigt…Välkommen till 2000-talets Sverige…

Den uppriktiga kramen..den uppriktiga beröringen…två subjekt har samma mål med ett möte….de ska kramas..och det är just det som sker. Är det inte fantastiskt? Det är så vackert så jag nästan börjar gråta…två människor förenas i ett gemensamt möte på samtliga plan…mm…

Det är underbart att sitta nere vid resecentrum. Möten…det ser så vackert ut…det är vackert för en utomstående part på en parkbänk…

Aristoteles säger: Att vilja är en dygd.

P.s: kram är bara ett exempel på beröring, det hoppas jag ni förstår. D.s.