Rent allmänt konstaterande; Long-distance-dating sucks…

El super-studento:

För att inte anknyta till tidigare epos ska vederbörande författare berätta en mycket ovacker ful historia. En historia som skapades av två vinmarinerade medvetanden en alltigenom upplyftande deprimerande torsdag. Historien handlar om El super-studento (ehm..a.k.a. Superstudenten).

Superstudenten sov i kulverten under den närliggande universitetet med dubbelmoral. Över det mest ödesdigra året i denna tidsepok byggdes det närliggande universitetet med dubbelmoral…Superstudenten vaknade. Superstudenten blev arg. Tog en flaska Kir och rymde till Grannlandet Ryd.

Väl framme i Grannlandet Ryd byggde Superstudenten ett provisoriskt boende (som sedan kom att användas som ”bostad” av studenter vid det närliggande universitetet med dubbelmoral).

I sitt provisoriska boende kokade Superstudenten ideal makaroner på tre minuter. Festade varje dag vid den Sliskiga Oasen (men Superstudenten hade alltid resurser kvar på vad ovanligt vanliga människor skulle kalla ”konto”). Superstudenten hade även tid i sin misär att, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla, ”plugga”. Det förefall sig även på det mindre oetiska viset att det var Superstudenten som var det sjuka medvetandet bakom alla kursplaner. Superstudenten läste (och läser) alla, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla, ”program” och ”kurser”.  Eftersom Ledningen vid den här tiden fortfarande var kidnappade av Situationen så var det Superstudenten som styrde det närliggande universitet med dubbelmoral.

En mycket outgrundad grundläggande företeelse vid den här tiden var att Superstudenten visste och vet. Superstudenten kunde och kan. Superstudenten kunde och kan inte ifrågasättas. (om man är mindre orädd för sin hörsel och sitt liv kan man ifrågasätta Superstudenten, med påföljande konsekvenser att vederbörande föreläser i 49 timmar om hur allvetande vederbörande är…..UTAN kaffepaus…).

Nu kan det te (ja, om du tjatar så… tack!) sig att Superstudenten hade och har en ytterst otrevligt trevlig tillvaro i Grannlandet Ryd. Det hade och har vederbörande. Tills Rydsmannen våldtog scenen.

Rydsmannen är Superstudentens änkenemesis. Dessa konfronteras med ojämnt jämna mellanrum. Detta var en episk kamp som det talas om än i en stundande dåtid. Det talas om det inför den undergång som redan har inträffat.

Rydskidzen hade och har även 4 tår med i spelet. De, vad ovanligt vanliga människor skulle kalla, ”fuskade”. Detta fick som konsekvens att Superstudenten kunde och kan inte likvidera Rydsmannen.

Superstudenten skrev på Facebook till Det lilla Mörkret…

För att lyssna till Lambohovseposet 15; 6 – 324 vänta tills Det lilla Mörkret har kollat sin Facebook och svarat på eventet…

————————–

Författarens kommentarer:

Ja, du, Niklas…det var en mycket, mycket vacker torsdag….Haha! Det får vi göra om, hjärtat! Jag vet att du är rädd för mig….det är ingen idé att du försöker dölja det längre…Maha!

Ehm…caps? japp, japp, japp…

Jag kom och tänka på något väldigt poetish…det var  verkligen det…men nu har jag totalt glömt bort vad det var…det kanske är lika bra…för om det var så poetish som jag känner på mig att det var…så är det nog farligt…

Kanske jag har någon slags inbygd försvarsteknik? När jag kommer att tänka på något poetish så glömmer jag bort vad det var…för allmänhetens bästa…

Människor är farliga och återigen väldigt, väldigt läskiga…än en gång har denna hypotes blivit bekräftad och jag undrar när den ska bli falsifierad…och av den anledningen är det svårt att låta bli att tycka om dom…det är väl återigen den farliga och förbjudna som lockar…här har vi det i dess renaste form…tänk er…hur lätt det är för en annan människa att skada en annan människa om den vill…antingen fysiskt eller psykiskt….men, men…allt som oftast är det snarare det motsatta…Hurra, för empatin!

Aristoteles säger: Glömska är en dygd

Ehm…halstablett? jepp..

Återigen har en insikt slagit mig i magen. Vi lever i en slags hatande epok. Det verkar som att det är mer accepterat att hatat än att älska.

Det hela började med att Lillstrumpa hittade en grupp på fb som heter ”Vi som hatar Lady Gaga”. Hon frågade då hur man kan hata någon som man inte har träffat, hon kanske är en mycket sympatisk person? Det man dock kan säga är väl om man hatar hennes musik, image, osv. osv. Men kan man verkligen säga att man hatar Lady Gaga bara så där. Vad exakt är det man hatar?

Detta kläckte hon när jag just satt och åt frukost och jag är inte som andra freaks på morgonen, men hur son haver. Jag kläckte att det verkar som att det är mer accepterat att säga att man hatar något utan att direkt reflektera över saker och ting.

Om man säger att man däremot älskar något så måste man precisera vad det just är man älskar, speciellt när det kommer till våran ålder. Speciellt när det gäller personer. Om man säger att man älskar spenat, en stol, ett objekt, då släpper vi det. Men om man däremot påstår att man då älskar Lady Gaga kombineras det oftast med ett utlåtande som Lady Gagas musik, hennes image…you name it…ett subjekt.

Det verkar som att det är mer accepterat att hata nu för tiden…kanske det är för att vi är så bekväma i våran tillvaro så när det uppkommer något som vi tycker mindre om ska vi genast ettikera det som något som vi hatar. och ingen ifrågasätter oss ,det är det som är det värsta.

Jag vet inte om detta är en tendens som förekommer i Linköping, men i den umgängeskretsen jag har…så verkar det vara så accepterat att hata och det skrämmer mig…

Är det så att vi är den hatande generationen? Den hatande epoken? Den hatande världen?

Jag hatar att hata…det är svårt att se det positiva med livet, det älskvärda i livet om man fokuserar på det som vi ska hata…kan vi inte bara glömma bort att hata? Lite senilitet vore väl inte helt fel?

Det verkar också som att det blir svårare och svårare att älska… mycket som sätter käppar i hjulet…det är väl dags att ta bort dom där käpparna och lära oss att älska lite?

Inhyrt mörker:

I Skogarna vid grannlandet Ryd levde och verkade Rydsmannen. Denna var den mest missförstådda av de missförstådda och till följd av denna missförståelse bedrev Rydsmannen mindre etiskt korrekta handlingar. Rydsmannen kidnappade intet ont anande studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral. Ingen vet dock vad Rydsmannen skulle med dessa individer till då de uppenbarligen inte är bra till direkt någon verksamhet i det tillstånd de nu befinner sig. Sålunda drar vederbörande författare slutsatsen att Rydsmannen rätt och slätt ”förtärde” sina intet ont anande offer.

Hur kom det sig då att det blev som det inte blev? Hur hamnade Rydsmannen i denna periferi av moraliskt beteende?

Det hela började ett mycket långt och ödesdigert år. Rydsmannen var student vid det närliggande universitetet med dubbelmoral. Rydsmannen levde knappt, men frodades som en självmordsbenägen bambu. Någonting gick rakt. Någonting gick diagonalt. Någonting gjorde så att Rydsmannen hamnade i en uppåt nedåtgående romb. Rydsmannen föll uppåt, åt sidan, neråt. Rydsmannen fick en diger lunta i magen. Rydsmannen kastade bort allt sans och vett (vad man nu ska ha det till?).

Rydsmannen sprang bort sig i den akademiska skogen. Ledningen för det närliggande universitetet med dubbelmoral blev gripna av situationen. Situationen fjättrade därefter ledningen. Rydsmannen sprang bort sig i Skogarna vid grannlandet Ryd.

Efter detta maraton har man både sett och hört denna varelse. Ledningen är likväl fortfarande fjättrad av situationen och det är fortfarande oklart vad situationen ställer för krav och till vem. Tills detta är utrett lever dock Rydsmannen på att ”förtära” studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral.

Rydsmannen blir slipad av sina vapen och tiden bidar Rydsmannen. Rydsmannens pipa dansar efter Ledningen.

Det är dock inte det enda som förekommer i Rydsmannens tillstånd mellan 81 världar. Rydsmannen har även en trogen skara Rydskidz.

Dessa infinner sig hos Rydsmannen med ojämnt jämna mellanrum för att lyssna när Denne predikar ur rullen-som-ingen-har-hittat-på-ett-opassande-namn-på (RIHON). Det är ur RIHON som Rydskidzen har lärt sig allt de inte kan och kan (vilket är fruktansvärt lite). I detta verk förtäljs även hur det hela kommer att börja och hur det slutade. Detta får till följd att Rydzkidsen lyssnar sövande uppmärksamt på när Rydsmannen reciterar ur RIHON.

I ,vad ovanligt vanliga människor skulle kalla gengäld, gav Rydskidzen Rydsmannen studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral att ”förtära”.

En annan situation (en betydligt mindre trevlig situation) blev ohållbart hållbar så det brast. Studenter från det närliggande universitetet med dubbelmoral pep så fort de skulle sätta sin häl i skogarna vid grannlandet Ryd. De få gånger som de tordes göra detta var studenterna i ett tillstånd då deras sinnen var fulla…ja…fulla…av Kir…Fördelen hade då Rydsmannen. Studenterna var så närvarande borta att de hoppande hoppades att Rydsmannen var eMiL (för att veta om eMiL’s öde hänvisas till tidigare epos). Studenterna följde gladligen med till Rydsmannens villa och därefter hittade man en sko…

Den minsta högtiden förRydsmannen och Rydzkidsen var när vederbörande brände alla skor. Helst vänsterskor. Därefter injicerade de askan i träden och ont anande transportmedel. Dessa transportmedel var studenters ,från det närliggande universitetet med dubbelmoral, färdmedel. När dessa färdmedel hade fått denna livsbringande dödande injektion färdades de till Rydsmannen.

Nu kanske vederbörande författare ska redogör för eder om det inte kommer en förändring. Det ska vederbörande författare prata i sömnen om.

För att lyssna till Lambohovseposet 14; 1 – 78 ”vila ögonen”…

————————

Författarens kommentarer:

Corren skriver: ”Och det kritikerrosade Lambohovseposet är tillbaka! Författaren kommenterar ‘Äh, fuck this! Let’s make a lovepile!’ Ja, vad ska man säga?”

Detta kanske blir klarare och klarare för varje del, eller inte, det kan jag återigen inte lova, men håll benen högt och framförallt, tappa aldrig hoppet att det är du som skapar din egen historia….på alla sätt och vis…

Jag tror jag är existensialist…Sartre…

http://www.dn.se/debatt/skatt-pa-lask-och-godis-behovs-for-barnens-skull-1.1071397

äh, ni får kopiera och klistra in det….but read it!

I Norge har dom äckligt hög skatt på läsk och godis och istället har de sänkt skatten på frukt och grönsaker. Tre kilo potatis kostade 10 NOK (rest my case…). Sen när jag återkom till moderlandet blev jag minst sagt chockad att det var så dyrt med frukt…det gör mig ledsen….för enligt min åsikt är frukt himmelskt, jag har överkonsumerat frukt både en och fem gånger, inte så lyckat kanske, men gott var det Elin och Bettina kommer hit i kväll för att äta fruktsallad.