Inte direkt i alla fall, folkens.

Se det så här; en beröring, säg en kram. Kan te sig ytterst oskyldigt, men vissa människor vill kanske inte vid ett visst tillfälle ha en kram. Det behöver inte bero på subjektet som vill ha en kram, det kan bero på allehanda omständigheter. Ex. subjektet som inte vill ha en kram kanske inte är i rätt sinnelag för att ge en uppriktig kram, då är det väl lika bra att undvika att krama det andra subjektet? (Jag benämner dessa två parter för subjekt av den enkla anledning att de är båda personer med viljor, det är ingen som vill släppa sin önskan. Å andra sidan blir ett av dessa subjekt ett objekt för det andra subjektets vilja, t.ex. subjektet som vill ha en kram, struntar i det andra subjektets vilja att inte ha en kram, sålunda blir detta subjekt som inte vill ha en kram ett objekt för det andra subjektets vilja…och tvärtom…en av dessa parter blir så småningom ett objekt i denna interaktion, men innan någon av dessa två subjekt har fått sin vilja igenom så är de båda just subjekt. Det är det det handlar om..någon får så småningom sin vilja igenom…båda kan inte ”vinna”, om man ska dra det jävligt långt! )

Vi har en intressekonflikt, folkens! Och det är svårt att se en lösning på denna konflikt, antingen kramas subjekten, eller så gör de inte det. Kan båda ”vinna” denna konflikt? Förmodligen…om det finns ett tredje subjekt som vill ha en kram, då kan det ske en kompromiss..subjektet som vill ha en kram kan krama det andra subjektet som vill ha en kram. MEN…för att komplicera det hela ytterligare. Subjekt 1 (som vill ha en kram) vill kanske inte krama just subjekt 3 (det andra subjektet som vill ha en kram), det kanske är ”fel” person. Så den lösningen är inte ideal…

Jag har försökt finna en lösning på det hela…Kanske subjekt 1 och subjekt 2 kan enas om att de inte ska kramas utan berätta med ord hur de känner för varandra. Men det är tydligen också fel. Just ord av ömhet måste kombineras med något (av någon outgrundlig anledning!), detta något är just fysisk beröring. Det räcker inte med att subjekt 2 säger till subjekt 1 att det är en fantastisk människa, men att subjekt 2 inte just nu föredrar att ge subjekt 1 en kram (eller något annat subjekt för den delen, kanske). Det är svårt att inte ta det här personligt. Varför är det inte nog med själslig beröring med ordets makt? Ord kan förstöra en människa, brukar man ju säga, varför kan det inte vara det omvända?

Men varför är det så, folkens, att det är helt i sin ordning att gräla med en människa. Använda ord för sitt missnöje och inte kombinera det med fysisk kontakt. Om en person skulle slå ner en annan människa för att de har en konflikt, då skulle de agerande subjekten få ett straff för detta (frihetsberövade..).

Det är..tja..nästan samma problematik. Men man kan inte stämma ett subjekt för att den gav ett annat subjekt en kram mot detta subjekts vilja. Men man kan stämma ett subjekt för att den gav ett annat subjekt ett slag mot detta subjekts vilja. Det är beröring mot en agents vilja! Det är kränkande.

Det är den fysiska skadan som värderas, inte den själsliga.

För att glida in på ett sidospår (fast det har med den här argumentationen att göra). Om då subjekt 2 (som inte vill ha en kram) säger just detta till subjekt 1 (som vill ha en kram), då ska det förklaras och förklaras och förklaras varför just subjekt 2 inte vill ha denna beröring. Men det krävs ingen förklaring till varför subjekt ska ge varandra kramar.

Det är lustigt…väldigt lustigt…men, människan är väl i grund och botten egoistisk. Hon gör ytterst sällan något för att tillfredsställa någon annan än sig själv…

Så människan äger inte sin egen kropp emellanåt utan det är ett objekt för ett annat subjekts vilja. Det är lustigt…Välkommen till 2000-talets Sverige…

Den uppriktiga kramen..den uppriktiga beröringen…två subjekt har samma mål med ett möte….de ska kramas..och det är just det som sker. Är det inte fantastiskt? Det är så vackert så jag nästan börjar gråta…två människor förenas i ett gemensamt möte på samtliga plan…mm…

Det är underbart att sitta nere vid resecentrum. Möten…det ser så vackert ut…det är vackert för en utomstående part på en parkbänk…

Aristoteles säger: Att vilja är en dygd.

P.s: kram är bara ett exempel på beröring, det hoppas jag ni förstår. D.s.