Mhm..nu har jag tänk…igen…

Dagens tema är återigen människor och om man som annan människa kan känna en annan människa.

Okej, se det så här; du vet vad som har hänt i mitt liv (verkligen ALLT!), du vet vad jag har för åsikter (ALLA åsikter) och du vet vad jag har för rutiner i min vardag och vad jag har för mål med mitt liv. Men känner du mig? Verkligen känner mig? Kan du säga att du helt och hållet känner en annan människa? Tänk efter lite…

Har du hittat den här människan? Kan du se den framför dig? Okej, då går vi vidare….

Kan du förstå den här människan? helt och hållet förstå varför den agerar som den agerar. Vet du hur den kommer agera i alla situationer? det kanske du vet, men är det att KÄNNA en annan människa?

vad innebär det att känna en människa? Är det att veta vad den har upplevt och vad den har för åsikter om allt? Att känna den till kropp och själ…

”Jag känner med dig”, den frasen hör jag emellanåt. Men känner personen med mig? Förstår den vad jag förstår? Ja, det gör hon. jag vet att hon gör det. Den abstrakta tysta kunskapen, som jag inte kan forumlera med ord. jag vet att hon förstår, bara vet det och kanske du har en sådan person i din närhet som du verkligen vet förstår och som känner dig.

När det kommer till att känna en annan människa (jag har äntligen kommit fram till vad jag tror) så tror jag att det är bara en känsla…du känner på dig när den personen verkligen känner dig. Denna känsla tror jag kan vara kortvarig eller för den delen så kan den vara med hela tiden, bara som en aning i bakhuvudet, en viskning..

Så…kan man känna en annan människa som sagt? Ja, nej…ibland…kanske?

Människor är ganska trevliga ändå emellanåt..

Love them, hate them, kill them and love them again…

(Hah! varför studerar jag till lärare? Jag borde bli socialantropolog!)