Vaknade som nästan vilken dag som helst ( hade återigen drömt dåligt, så nästan galen och orörlig av sorg vandrade jag upp), jag möttes av mammas leende och hon frågade mig om jag ville ha te, det räddade min dag den här gången.

Vi satte oss och såg på nyhetsmorgon och vad är det som möter en det första på morgonen? Jo, en lyckotant, en tant som tror att man kan skria ett facit på hur man ska bli lycklig. Lyckoforskare…lyckoforskning…jag är ledsen, men jag ryser bara vid tanken på det. Varför forska i något så subjektivt som lycka? Det bästa argumentet jag har hört på den frågan fick jag från Livija, kort och gott så sa hon att det forskas på samhällsnivå för att utreda vad som gör medborgarna i ett samhälle lyckliga.

Det kan jag köpa, men jag tycker inte man ska vara och peta och forska på individ nivå. Återigen, lycka är något så pass subjektivt så det går tyvärr inte. Kan folk inte bara få vara lyckliga? Jag pratade med en snubbe som var väldigt intresserad av lyckoforskning och han sa att det fanns en liten ”maskin” som man kunde bära med sig och när den pep skulle man skriva in ett tal på en skala 1 – 10 hur lycklig man var just då. Men, om jag då är så lycklig så att jag skulle kunna springa uppför ett berg och skrika högt, hur formulerar man det i siffror utan att tappa en del av känslan på vägen? Det funkar inte enligt min åsikt.

Sen så påpekade min kära syster det jag har hävdat länge, alla tycker inte om samma saker. Som exempel nämnde hon att hon gillar fysisk kontakt, vilket jag inte blir så lycklig av oftast ( det vet mina kära vänner ).

Så varför forska om lycka? Är människor så desperata i sin jakt på att bli lyckliga att dom glömmer bort att vara lyckliga över den tillvaro vi lever i?

I samband med detta vill jag dra en parallell till en hyttetur. jag och Arne ( operakompisen) satt på terassen till familjens hytta. Jag bara satt och tittade ut över havet och bara satt, tror att jag inte ens tänkte. Arne frågade vad jag gjorde och ja, jag gjorde just ingenting och han tyckte att det var en bra egenskap, så då satte han sig fem meter bort och vi bara var tysta och jag tror att vi båda var lyckliga i att bara vara. jag älskar sådana tillfällen.

dock så hade hon en poäng; lycka sitter i kroppen och beror inte på yttre omständigheter.

Dagens visa: Otherside // Red Hot Chili Peppers