Ehm…caps? japp, japp, japp…

Jag kom och tänka på något väldigt poetish…det var  verkligen det…men nu har jag totalt glömt bort vad det var…det kanske är lika bra…för om det var så poetish som jag känner på mig att det var…så är det nog farligt…

Kanske jag har någon slags inbygd försvarsteknik? När jag kommer att tänka på något poetish så glömmer jag bort vad det var…för allmänhetens bästa…

Människor är farliga och återigen väldigt, väldigt läskiga…än en gång har denna hypotes blivit bekräftad och jag undrar när den ska bli falsifierad…och av den anledningen är det svårt att låta bli att tycka om dom…det är väl återigen den farliga och förbjudna som lockar…här har vi det i dess renaste form…tänk er…hur lätt det är för en annan människa att skada en annan människa om den vill…antingen fysiskt eller psykiskt….men, men…allt som oftast är det snarare det motsatta…Hurra, för empatin!

Aristoteles säger: Glömska är en dygd