Språkförbistring på Arrendegatan…norska, svenska, tjeckiska, engelska..heh!…värmländska

Träffade mitt vessle fadderbarn i dag. Mycket sympatisk människa. Men…jag hoppar så otroligt mycket mellan språk, jag förstår inte längre vad jag säger, vad jag menar…jag tror inte det är nån stackars sate som förstår vad jag säger längre.

Med mitt vessle fadderbarn pratar jag engelska och hon försöker lära mig tjeckiska, det är assvårt, men kul. Med folk i min närhet pratar jag svenska och norska. Med mor och far pratar jag värmländska. Med mig själv pratar jag norska. Och mina stackars Vfu-barn får utstå en salt blandning av alltihop, kryddat med skånska. Inte konstigt att dom inte lyssnar på mig, dom förstår inte vad jag säger…

ehm, jo men selvfulgelig…

Internationell medborgare? Jag lurer på hvordan det kom sig att det ble sådan här? Är jag flexibel i mitt tänkande för att jag är flerspråkig? Neh, snarare förvirrad till den ytterste grens.

Jag ska även lära mig italienska för att kunna göra mig relativt förstådd i det land jag ska spendera ett halvår i…processen har redan börjat…Dime…vanligt uttryck när man svarar i telefon. låter fruktansvärt otrevligt, men funktionellt….”Ge mig”…inga konstigheter här inte. Pang på stenen.

Jag har för mycket att säga…jag har inte tid med en Dansk koloni i mitt medvetande!

Så, hvordan löser vi dette? Vaske litt me klorin…awesome!

Aristoteles säger: Avhållsamhet är en dygd.