”Hej, Ville!”

”Oh, det där kändes bra…*snyft, snyft*”

nej, men allvarligt, överlever jag den här veckan…så…blir jag inte religiös…jag ska inte äta gul snö…jag ska…lära mig att bita på lilltån…okej…

Ehm..måndag, köa till kravall, grupparbete, föreläsning, inläsning..

ehm..tisdag, planera lektioner till Vfu, Möte med mentor, grupparbete, föreläsning, möte, möte, andas? nehe..

ehm…onsdag, seminarium, in till centrum, träffa fadderbarn, springa till ryd och lämna nycklar…sova? överskattat!

ehm..torsdag, mot helsingborg för att ”föreläsa” om universitetet…hela dagen, oklart vart jag spenderar natten, på en parkbänk? Awesome…

ehm…fredag, mot Ängleholm för att upprepa torsdagens procedur. hem till Linkan och fira Christine på kvällen.

ehm…lördag, död…Kravall…död..

ehm…söndag, likviderad totalt…kanske Moa kommer över på kvällen för True Blood..det vore legendariskt…

jag ska sluta vara ambitiös…och…trasig vinkelslip, jag är sjuk också..aja, det glömmer jag bort nu..

positivt? 1) jag känner att jag lever, 2) jag får se Skåne, 3) jag får åka till Skåne med sympatiska människor, 4)Falafel? 5) kanske eMiL dyker upp <3

jaja, jag lever till max men det kan bli vår död. hah! vilket motsatsförhållande! om man lever till tusen och njuter av varje sekund, på språng (för det är så jag vill ha det) så riskerar jag att dö…det är lustigt, hörrni…lev lagom..hah! vad är detta lagom du talar om? Vad har jag missat…mhm..om jag dör av att sova på en parkbänk i Skåne så gjorde jag det med ett leende på läpparna. Jag har bara för roligt just nu så det vore förargligt om det skedde. Jaja…

Keep smiling, it makes people wonder what you’re up to…

mehe…