Hur det gick och sprang (del 2):

Det lilla Mörkret hade blivit besatt av demonen Carola. Det lilla Mörkret var nu fastbunden vid byrån hos Nått.

”..hah…främling vad döljer du för mig?” yrade Det lilla Mörkret.

Nått slog till Det lilla Mörkret med ett paket bacon.

”Jag tror jag är nått att hänga i julgranen!” sade Nått

”Frääääss!” sade Det lilla Mörkret.

Återigen blev Det slaget med ett paket bacon.

”Men, du, du ska alltid finnas kvar. Så länge jag får vara med ska du också vara det.” sade Nått.

”…he..mene…he…mene…Nej!” sade Det lilla Mörkret.

Nått tog lite gammal köttfärs och placerade det på Det lilla Mörkrets fot.

”HAH!!!” skrek Det lilla Mörkret.

”Ni är inte vackrast i världen. Världen är vackrast i er.” sade Nått.

”…*gruff*….” sade Det lilla Mörkret.

Men ur den gamla köttfärsen på Det lilla Mörkrets fot kröp en liten stor knappnål. Pinnen kastade sig över knappnålen och åt upp den. Därmed var knappnålen likviderad. Vad som hände med Carola vet bara eMiL. Likväl var Carola inte längre i Det lilla Mörkret.

”….ni som vet att en mur bara är en bro på högkant….” mumlade Det lilla Mörkret.

” och det som är som det är inte måste vara konstant.” sade Nått.

”Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det…” sade Det lilla Mörkret.

”Ni som vågar vara sena och defekta.” sade Nått.

”Å, hur ni lyckas exaltera, får mig att orka vilja mera, utan att jag känner mig sämre eller måste prestera… Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er!” sade Det lilla Mörkret.

”Välkommen tillbaka…” sade Nått.

”Mmm…hatar när sånt här händer..”

”Äh, любимый человек. Det kan hända den bästa av dom sämsta…dig alltså..”

”Äh, молчать!”

”Så…vad förskaffar mig denna ära? Besök från det obebodda bebodda fjärran landet Lambohov?”

Den resterande delen av Det lilla Mörkrets ögonbryn hoppade till.

”Vid, eMiL ’s skäggstubb! Hur vet du detta?”

”För att….vi är del av samma låga, vi är svar på samma fråga…” sade Nått.

”eMiL?”

”Nja…nästan fel…det hör dock inte hit. Jag vet vad du vill göra och jag ska inte hjälpa dig genom att hjälpa dig. Jag följer med till det obebodda bebodda fjärran landet Lambohov.”

”Awesome…jag vill inte gå vilse i Ryd igen…ack, hemska otukt!” sade Det lilla Mörkret.

Sagt och gjort. Nått, Pinnen och Det lilla mörkret försökte hitta sin väg ut ur grannlandet Ryd. Otaliga gånger gick de nästan vilse, men de lyckades lägga band på sig. Pinnen var dock otroligt vilsen av sig så den åkte på spöstraff. Pinnen lyckades då komma tillbaka till sina osinnen.

Efter att ha krälat, krupit och rullat i periferin i ett sekel, två månader, fem dagar, 13 timmar, 26 minuter och 7 sekunder såg de det obebodda bebodda fjärran landet Lambohov.

”Ser du att det är obebott bebott?” frågade Det lilla Mörkret Nått.

”Jag hör dåligt och fattar trögt…men jag ser alldeles ypperligt..” muttrade Nått.

”Hey ho…” sade Det lilla Mörkret.

”…lets go!” sade Nått.

De anlände till Puss och kram – kollektivet för morgondagens fredsaktivister. Ballkongskyddet låg och ”vilade ögonen”.

”Men, kött! Är du tillbaka redan?” sade Ballkongskyddet.

”Det där är en definitionsfråga.” sade Det lilla Mörkret.

”Men har man sett vad Mörkret släpat in! Nått!” sade Ballkongskyddet.

”..ehm…jag säger inget utan min advokat!” pep Nått och smet in i Det lilla Mörkrets boning.

”Nått mår mindre dåligt i dag.” förklarade Det lilla Mörkret och hasade sig mot sin boning.

Ballkongskyddet haffade Det lilla Mörkret i rymmen från flykten.

”Du…luktar…kreativitet och plan” sade Ballkongskyddet.

”Mmm..jag rullade mig i lite plan-olja. Rör mig inte!” sade Det lilla Mörkret.

Ballkongskyddet såg glädjen i Det lilla Mörkret. Detta var en ovanlig företeelse och bådade sällan gott. Ballkongskyddet släppte Det lilla Mörkret som hasade sig förvånansvärt snabbt in till Nått.

”Så…var slutar vi?” frågade Nått.

”Vi slutar där vi börjar…Mot Lambohovskidzen…” sade Det lila Mörkret.

För att lyssna till Lambohovseposet 9; 1 – 15 drick lite vin som smakar svamp och metall, men som är ekologiskt. Bra skit!

—————

Författarens kommentarer:

Inte ens jag vet vart det här ska sluta…vem som är vad och vad som är vem…och när och hur det var…..och var och hur det närmar sig slutet…men slutet är alltid nära…ner kommer vi alltid, vi har bara olika fall tid…