Det obebodda bebodda fjärran landet Lambohov:

Det fjärran landet Lambohov var obebott bebott. Varför? Ja, det vet inte ni, men vederbörande författare vet. Och detta ska vederbörande författare och eMiL redogöra för er.

För att börja med att klargöra en grundläggande företeelse. eMiL vet. eMiL är allsmäktig. eMiL’s allvetande för under inga omständigheter ifrågasättas. Om eMiL’s auktoritet ifrågasätts av någon kommer denna någon att drabbas av Lambohovskidzens brinnande ångest. eMiL är allsmäktig. Punkt!

Nu när detta är klargjort och inte ifrågasatt (eller?…) kan vederbörande författare och eMiL redogöra varför det fjärran landet var obebott bebott.

För utomstående Invandrare kunde det verka som att det fjärran landet Lambohov var bebott. Skuggorna, Övriga, DMK, MDM, Det lilla Mörkret, Ballkongskyddet och Det lilla Ljuset verkade vara invånarna. De följde vissa rutiner. De gick till den provisoriska matbutiken. Skuggorna tillbad Byggnaden som tillbads emellanåt av Skuggorna. Innebar detta att det fjärran landet Lambohov var bebott? Bara för att fanns invånare? Detta var bara en teater för utomstående Invandrare.

”Allt jag gillar upphör” sade eMiL.

Det lilla Mörkret tolkade det som att det fjärran landet Lambohov var på väg mot sin egen uppgång.

Så var det och så blev det (detta händelseförlopp återkommer i Lambohovseposet 7; 1 – 10 ).

Konsekvenserna av detta händelseförlopp blev dock att det fjärran landet Lambohov var obebott bebott. Detta innebar att invånarna inte levde som de tycktes leva. De var allt igenom döda. De levde bara på rutiner (dessa rutiner har beskrivits i Lambohovseposet 1; 1 – 15). De bröt aldrig sina rutiner. Om de bröt sina rutiner skulle eMiL inte längre vara allsmäktig.

”Skulle glassbilen gå i moll?” sade eMiL.

Det lilla Mörkret tolkade det som att glassbilen är en ond tingest.

Återigen. Om dessa rutiner bröts skulle Invandrarna se att det fjärran landet Lambohov var obebott bebott och eMiL’s allsmäktighet skulle ifrågasättas. Detta ville inte eMiL. eMiL bidrog till att teatern skulle fortsätta sluta.

Detta var och är inte eMiL’s vilja. eMiL beslutade sig.

eMiL uppenbarade sig för Det lilla Mörkret i Det lilla Mörkrets dåliga morgonhumörs-rus. eMiL sade:

”Passa dig, jag gillar dig”.

I sitt dåliga morgonhumörs-rus tolkade Det lilla Mörkret det som att Det sket fullständigt i om Det skulle passa sig för eMiL eller ej. Detta gjorde eMiL förargad.

”Jag är en naiv idealist som dör på slutet” sade eMiL.

Det lilla Mörkret’s ögonbryn hoppade ett extra hopp. Det lilla Mörkret tolkade det som att denna någon, som skulle dyka upp inom en snar dåtid och lämna blöta spår efter trasor som inte riktigt kramats ur, stod och perkulerade vid dörren.

Det lilla Mörkret insåg att det fjärran landet Lambohov inte var vad det utgav sig för att vara och att något dramatiskt var tvunget att göras. Något dramaturgiskt som skulle bryta det fjärran landet Lambhohovs uppåt nedåt gående romb. Det lilla Mörkret insåg även att Det var ensam tillsammans.

”Dra härifrån om ditt liv är dig kärt. Din egen död är det aldrig värt.” sade eMiL.

Det lilla Mörkret tolkade det som att Det skulle stanna här och där med eMiL. Det’s egen död var och är det alltid värt.

För att lyssna till Lambohovseposet 7; 1 – 15 lev lite…

————-

Författarens kommentarer:

Ursäkta detta filosofernade och koder…jag kan inte lämna tips på hur detta ska tolkas…det vet bara du och ingen annan. Denna annan är jag och snubben på bussen.

vad eMiL vill kanske avslöjas i följande epos…det får ni bestämma…eller inte…