Mmm…så är det…jag ska läsa min fördjupning i religion i Italien, så är det bara. I Bologna…varmt, god mat och helt underbara människor, men det är inte än..nej, nej! Typ 1 ½ år kvar, men jag längtar redan. ( plus så ska jag ringa till det universitetet och snacka med dom och höra i fall dom vill ta emot mig, men, men…LiU har avtal med det universitetet så det ska nog inte vara några problem).

Medans jag sitter här nu och planerar och längtar så slår det mig att en av mina, älskade, vänner här åker snart till Spanien för att studera. Och nu när detta slår mig så inser jag hur otroligt mycket jag kommer sakna henne…oj, oj, vojjne, vojjne….nu vadar jag verkligen i självömkan, men bara tanken på att hon ska vara borta länge gör…ont…

Mhm..3 positiva saker med att hon åker; 1) Hon får otroligt mycket erfarenheter. 2) jag kommer få kort från Spanien. 3) jag ska vänta på henne….mm…finns säkert mycket annat positivt…

Jahaja, jag ska väl inte vara så leschen, för jag ska också åka iväg sen…undrar om nån kommer sakna mig? Men det är inte det viktigaste, huvudsaken är att jag gör ett tappert försök och så kanske nån är hemma och väntar på mig.

Ha det bäst, älskade! Och ta Spanien med storm. Jag tror på dig… <3