är precis vad jag har blivit. jag ska leka runt med en person från Tjeckien ( det roliga i hela kråksången är att jag inte har klurat ut än om det är en man eller kvinna och det är så jag vill ha det ). jag ska berätta lite för den här personen hur det funkar i Sverige. Så…jag har funderat kring Sverige lite allmänt…

Så…i förebyggande syfte ber jag om ursäkt, men det här ska tas med en stor nypa salt och en klackspark.

Som svensk är/ gör man:

Man super sig redlös med jämna mellanrum och skyller sedan sina misstag på just att man var full.

Man ska vara väl medveten om sina brister, men inte sin kompetens. Men när man ska söka jobb ska man, bannemej, skryta med hur bäst man är, men ingen har lärt sig detta, så det skiter sig.

Man smyger med vad man tycker. Man är smyghomofob, smygrasist.Man vågar inte riktigt säga vad man tycker, för man ska vara så okristligt politiskt korrekt.

Man får säga vad man tycker och tack vare FRA lagen så finns det alltid någon som lyssnar på oss (tack, pastor eMiL för det visdomsordet!).

Man satsar inte på individer som är vår framtid och man glömmer att tacka de individer som har skapat det samhälle vi har i dag.

Man stressar ihjäl sig för att hinna till yogan i tid.

Man ska undvika att visa överdrivet mycket känslor.

Man ska inte vara feg att pröva på ALLT när det kommer till sex.

man ber om ursäkt offentligt. Allt för sällan så ber man inte om ursäkt privat. ”…eller om nått går på tok, ber vi aldrig om ursäkt, vi skriver en bok”// pastor eMiL. Så älskade, fadderbarn, om du ska be om ursäkt någon gång. Gör det offentligt så har personen som du ber om ursäkt till inget annat val än att förlåta dig, för om den inte skulle göra det, så skulle åskådarna bli arga på den och tycka synd om dig.

Om man som svensk känner att man älskar Norge, så är man bara vilsen och dum i huvudet.

Den fras som används mest är ”Varför?”

Onanerar man inte är man dum i huvudet.

Man är allmänt deprimerad och vältrar sig i självömkan. Och om nått går på tok är det lättaste sättet att sopa det under mattan och jobba lite till….och lite till….och …..för mycket…

Man ska dölja sina hobbys. Gå, för guds skull, INTE med slalom-skidorna på offentligt plats! Då ses du bara som märkvärdig och det är inte något positivt.

Man skäms för att man gör, allt man har gjort och allt man kommer att göra.

Man hör dåligt och man fattar trögt när det kommer till kärlek och vänskap. Samtidigt som den allmänna uppfattningen är att man inte ska behöva säga när man är tillsammans eller vänner, det ska vara som en tyst överenskommelse, detta har sällan funkat helt ut.

Man ska ha gjort allt och sett allt innan man är 30 (…)

Man ska veta vad man vill med sitt liv när man är 15.

Man ska skratta är Promoes ”Svennebanan” ( men, samtidigt hata den i smyg…).

Man är alltigenom lagom, på alla sätt och vis. Inte för lite, inte för mycket, lagom. ”Hur mycket socker vill du ha i kaffet?” ”Lagom”. Vad detta ”lagom” är vet egentligen ingen.

Man ser ner på folk som är religiösa och tillber vetenskapen, även om man inte förstår allt som forskarna säger.

Försöker man se sin tillvaro positivt är man naiv och oerfaren.

Man ska någon gång i sitt liv vilja ha sina ”15 minutes of fame”.

Man skrattar åt personer som är med i dokusåpor, fast egentligen så är man avundsjuk på dem i smyg.

Man ska vara en bra familjeperson samtidigt som man ska jobba ihjäl sig.

Föredrar man att dricka örtte framför kaffe har man helt enkelt inte upptäckt det ”magiska” med kaffe.

Mottot är ”Det löser sig”. Detta ska man helst yppa när man ligger blåslagen på marken.

Man ska sköta sig själv och undvika att söka upp sjukhus. Återigen ”det löser sig”.

Så…Välkommen, till Sverige, älskade fadderbarn. Jag hoppas du ska trivas, för trots allt detta så lever vi i ett okristligt bra land och jag skulle för allt i världen inte vilja vara född någon annanstans…

Ehm…ett litet sidospår; när jag var i Italien med min norska familj hade jag oturen att hamna på samma hotell som ett gäng med svenskar. Det visade sig att en av dessa var fotomodell för Lindex. Dessa svenskar betedde sig som om de ägde hela hotellet med tillhörande mark. För första gången i mitt liv skämdes jag över att vara svensk, så…jag pratade norska hela resan, allt för att inte avslöja min identitet som svensk…