Underbara människa, John Ajvide Lindqvist! Tack och lov att du finns…Jag har precis börjat läsa om hans senaste bok ”Människohamn”..mmm…emellanåt så behöver jag en paus i Jenkins (huh!)..men hur som haver…

Ett citat får illustrera vad spm har gjort mig så glad: ”Du finns. jag föll och du kom emellan. Jag ligger inte på marken. Alltså finns du.”

Just detta citat kom från ett löv…en av karaktärerna hade fått ett löv på sin hand och det var tecken nog för honom att han fanns. Så klockrent formulerat. Det verkar som att då, Simon, fungerar som en mur mellan lövet och marken, en som fångar upp det stackars lövet. och just själva uppfångandet av lövet visar att han existerar. Ganska vackert…så små händelser kan visa att han finns…han fick bekräftelse från lövet.

Hm…kanske ska börja gå ut och söka bekräftelse från löv, dom verkar vara sympatiska…och älskvärda