Så här är det, vi har börjat en ny kurs (kyrkohistoria, or something). Hur som haver, vår ”lärare” är en mycket sympatisk proffessor. Jag gillar honom verkligen, kan bero på att vi har samma flummiga tankebanor, men det är ett sidospår. Det jag ska behandla i dag togs upp på vår introduktionsföreläsning.

Nämligen att det förbjudna lockar och varför detta kommer sig.

Okej, hans exempel var Syndafallet. Då när denna s.k. Eva åt av den förbjudna frukten. Enligt proffessorn hade Gud sagt till Adam och Eva att de fick äta ALLT, utom frukten från kunskapens träd. Vad gör dom enligt Skapelseberättelsen? Jo, de äter av den förbjudna frukten..

Så…varför drar sig människor till det förbjudna? För att det är spännande så klart! Vi undrar vad som är så himla speciellt med det som är förbjudet. Vad är det vi går miste om?

Människan är väl i grund och botten lite för nyfiken för sitt eget bästa och se vart det har lett oss. Det har lett oss till det här, är det inte fantastiskt? Hurra, för människans nyfikenhet!

Om människan itne hade varit nyfiken, vad hade vi vetat då? Skulle vi ha vågat forska på ”förbjuden” mark? Skulle alla upprorsmakare tystats och vi hade inte lärt oss att se kritiskt på det som ter sig självklart? Tack och lov finns det de som skiter i det förbjudna. Vilket egentligen är alla…så tack alla! jag menar, alla har väl någon gjort något de inte får, det kan verka hur banalt som helst. T.ex. du kan ha vägrat gå och lägga dig i din barndom.

Vi är itne bara nyfikna på det som är förbjudet. Det verkar som att vi även är nyfikna på vad konsekvenserna kan bli av att göra något förbjudet. Vi förväntar oss en reaktion. Kanske om reaktionen inte blir så farlig som vi trott så kanske vi vågar göra mer förbjudna saker? Kanske…kan ju alltid hoppas..

Detta att göra det örbjudna hänger starkt ihop med den fria viljan. Vi kan välja att göra det förbjudna eller inte. Jag tror att vi allt som oftast väljer att göra det som är förbjudet. Vi verkar vara upproriska i grund och botten.

Hm…detta verkar också höra ihop med att kasta sig ut i det okända också…hm…jao, det förbjudna brukar väl vara upphöjt i dunkel för oss…på ett vis…antingen vet vi inte vad det är, vad konsekvenserna kan bli elelr vad det är som gör det förbjudet.

I alla fall, på denna föreläsning sas det också att när människan blir påkommen med att göra något förbjudet så brukar hon skylla ifrån sig och sedan gömma sig. Känns det igen? Media är full av exempel på folk som har ”gjort en pudel”…det är väl ganska typiskt att skylla ifrån sig. Som barn, o mde har gjort bnågot ”fel” så skriker de ”Det var inte jag!” och sen springer dom iväg. Nu har inte jag studerat alla barn, men denna tendens såg jag när jag jobbade som au-pair…och så känner jag igen det från min egen barndom. I alla fall, jag försökte få ”mitt” barn att förstå att det är okej att göra fel, för det är det. Ingen är verklgien perfekt. Jag var bara glad att hon vågade pröva på det förbjudna (Du är fortfarande Awesome, vennen min!)

Hur som haver…förbjuden frukt smakar inte Barbapappa!