jaha, jag antar att jag får dämpa ner min bitterhet bara lite..det hela slutade inte riktigt som planerat.

Men det är det som är det härliga med hela tillvaron på något vis. Okej, se här, jag hade planerat att mitt liv här skulle bestå av; plugga, träna, umgås med syster och vänner, titta på True Blood och sitta i lägenheten och vara bitter över alla tings jävlighet.

Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt. Jag vet inte vart den här karusellen ska sluta, men jag är agnostiker så jag vet ingenting.

Min planering sprack. *Poff*-upp i rök bara. Tänk att så lite kan omkullkasta så mycket, ja, nu är inte den här grejjen så liten, men ändå, allting är ju relativt   Det är nog tur att det blåser lite, att jag känner att jag lever. Jag har varit osäker på det ett tag nu.

Jaja, ingenting vill riktigt vara kvar på sin plats. Jag ,mina känslor, pluggandet…ja…allt egentligen. Jag vet inte riktigt vart jag har lagt någonting och hos vem. Kanske jag vet snart vem jag har lagt allt hos och kommer jag att vilja ha tillbaka det? Det vet varken ni, eller jag (i synnerhet inte jag).

Jaja, jag får väl rådgöra med högre makter om vad han tror. Vänta dig ett samtal.

Se: Ha,ha! Jag visste att du inte skulle klara det!

S: Det är itne över förräns det är över. Du kan få tillbaka flaskan, men det andra behåller jag.

Se: Jag visste det

Nej, för att knyta ihops säcken tänkte jag citera Bob Hund, bara för att:

”Försäkringskassan kämpar med att fortfarande förstå hur min kropp kan vara överbefolkad av röster, samtidigt som min själ detonerar av ensamhet.”