Rastlös…det är precis vad jag är.

Under alla de år som jag har bott på egen hand så har jag inte bott längre än ett år på samma plats. Det här blir mitt femte boende.

Jag reser mycket inom Sverige i alla fall. Hälsar på vänner i olika delar av vårt avlånga land och det trivs jag med. Jag älskar att uppleva nya platser, se vad världen och livet har att erbjuda.

Det har väl både positiva och negativa aspekter…jag slår mig aldrig till ro, planterar mig aldrig, bygger aldrig ett bo. å andra sidan så får jag uppleva mycket och det är det värt. Dock så tröttnar jag så otroligt fort på ett ställe..den enda staden som jag riktigt känner mig hemma i är Oslo. men hur länge skulle jag klara av att bo där innan jag blir rastlös?

Vi har inte bott här särskilt länge, men ändå känner jag redan hur benen blir alltmer rastlösa, hur jag drömmer mig bort till platser som jag inte besökt.

En person sa en gång att i förhållanden så kan man anta två olika roller: fågel och bo. Fågeln vill hela tiden i väg, medans boet vill stadga sig på ett och samma ställe. Ja…vad ska man tro?

kanske jag skulle bil luffare? Det tål att tänkas på…ja, där har vi det!! Jag ska åka land och rike runt och prata med folk om deras syn på livet, spela musik, försörja sig som gatu-estet, det vore väl något? Haha!

Flyga iväg, pröva sina vingar och göra dom starkare…eller bränna dom. Det beror på vad som sker, men ett tappert försök är det alltid värt..(ha, jag är verkligen inte rädd för att råka illa ut, undrar vad Aristoteles skulle säga om det här? att jag är dumdristig kanske)