Det är så vackert.

jag sitter ensam i vardagsrummet och det är tyst.

Jag får en liten, liten förgylld stund med mig, bara…jag…

Hösten har gjort sitt inträde i Linköping. Färgerna, dofterna, alla sinnen är på spänn.

Inte en katt, inte ett barn, inte grannens eviga basande hörs. Bara dom lätta andetagen från Lillstrumpa i rummet intill.

Det är nästan så att jag blir lite romantisk ( hör och häpna).

Solen håller precis på att gå upp-ny dag, ny start, en chans till.

tack

Bakfylle ångesten ligger tät över taken, endast Sara är vaken.

P.s. släng er i väggen lyckoforskare, detta är ren lycka för en prick i Linköping D.s.