tillbaka till skolan i dag.  Jag har börjat en ny kurs i etik, väldigt spännande, för en gång skull ser jag framemot att visa vad jag kan.

Men hur som haver, i dag är det ju dagen efter valdag, för den som har missat det. självklart så kretsade diskussionen innan föreläsningen kring vilka som hade röstat. När då turen kom till mig så sa jag att jag inte fick rösta. En person frågade då varför. den enkla anledningen är att jag har gått ur svenska kyrkan.

Resultatet av denna utsagan var en blick som kunde ha mördat mig, återupplivat mig, torterat mig för att sen få mig att be om att få bli mördad igen. (sådana blickar som jag kan ge, ni som vet förstår vad jag menar…)

Efter detta vägrade personen att säga ett pip till mig. det var som om jag hade blivit luft. ”Poff”-borta!

Varför kan folk inte acceptera att alla inte tycker som dom? Jag blir så arg så jag sprängs! hur ska man kunna få till en dialog mellan olikheter om man dömer den andra p.g.a. ett ställningstagande? be personen med en annan åsikt än dig själv att i stället motivera den och motivera även din egen åsikt. Nyfikenhet, folkens! nyfikenhet och självgransking!

till den här personens reaktion vill jag bara säga ”bah!” och ”pttff…” Varför kunde vi inte börja diskutera det hela? Varför slutade denna person prata med mig? Jag är ju fortfarande en människa, eller…?