Jag har läst ”Dantes gudomliga komedi” av Niklas Rådström, eller vad han hette. Bra som tusan var den i alla fall, ni borde läsa den!

Men hur som haver, det bästa var nog slutordet av författaren där han bland annat kommenterad kring människors förmåga att skjuta upp saker och ting. Visst känns det här resonemanget igen: ”Nej, men jag väntar med att resa tills jag har fått ordning på min ekonomi” ”Nej, jag väntar med att skaffa barn tills jag har ett fast jobb” ”Nej, jag väntar med att läsa alla böcker jag vill tills jag är pensionär” ”Nej, jag väntar med att ta reda på tvätten tills i morgon”

Folk verkar tro att livet är oändligt i och med att vi skjuter upp saker och ting, men så är inte fallet. jag kanske dör där jag sitter. Taket kanske trillar ner, elelr varför inte himlen? Någon kanske stormar in i lägenheten och stryper både mig och Lillstrumpa. Det vet vi inte, allt som vi vet är att vi har en dödlig sjukdom, kära vänner. Allihop. Vi ska dö. Alla är med om det förr eller senare.

Jag har fått låna mitt liv, eller något, men det känns som det. Det är inte riktigt mitt…på något vis…och ”utlånaren” börjar väl bli lagomt irriterad på mig för att jag inte har amorterat. Men det gör jag en annan gång, jag skjuter upp det.

Jag skulle väl vilja säga att leva sitt liv är själva amorteringen, det är det som denne ”utlånare” (eller varför inte kalla det banken) vill att vi ska göra, det är det enda ”banken” kräver. och det är ett rimligt krav enligt mig.

Så, vad innebär det att leva sitt liv? jag sitter inte på något facit, det är upp till var och en. För mig är det att aldrig tveka, inte skjuta upp saker och ting. Lev som om varje dag var den sista ( fast ibland får man vara rationell också, kanske inte är så himla lyckat att köpa höns för pengar som skulle gå till mat….). Men bara rent allmänt,  jag vill säga till den där ”personen” att jag gillar den, eller för den delen hatar den om det så är. Gå ut och kolla mitt område. Åka en liten tur till Växjö ( kanske är en trevlig stad?)

Eller vad jag nu känner för att göra, huvudsaken är att jag inte alltid gör det som andra vill eller förväntar att jag ska göra och att jag inte skjuter upp saker.I morgon kanske ”banken” blir för trött på mig…

Som en liten avslutning skulle jag vilja citera eMiL:

”Nästa gång jag föds så ska jag inte tveka, jag ska dyka ut med händerna före…”