Något rör sig i Lambohov…något som prasslar i buskarna….något som smeker mot en fjunig kind….något som viskar…något som får Lambohovskidzen att…tänka…

Bengt Magnusson (!): Vi har intervjuat ett av offren. Vad heter du, lilla vän?

Lilla Vän: Skit i det, du!

B.M: Ehrm…vi kallar dig Lilla Vän…eller nåt.. Kan du beskriva händelseförloppet?

L.V: Asså, jag var på väg hen efter en sjuuuuukt roliii fest, asså. å när ja geck förbi ett jävla träd, schlockna gatlampan, asså..å sen, vettu, så ba hoppa de fram en person bakom mej, asså, å, ja, ba, Guuuud! Nu döör ja! Men, denne personen, asså, den bare viska i örat ”Vem är du?…” å sen va den bare borta, vettu, putsväck! Å, ja, ba ringde min kömpis, da, å ja, ba Guuud o kömpisen min ba, guuud! å sen geck ja hem.

B.M: (som under hela utläggningen har föbrilt försökt förstå vad L.V säger) Jaha, och det var allt som hände?

L.V: Skit i det, du!

B.M:  jaha, då var vi färdiga här…ehm…över till studion.

(Våga ställa frågor, våga provocera, våga få folk att reflektera över sina val, det skadar dom inte, den ende det kan skada är du…du kan bli dömd till döden som Sokrates, men vore det inte värt det?)

Ett liv utan undersökning och självprövning är icke värt att leva för en människa.