Min kära, syster yster, min Lillstrumpa. Varför skriver jag att du är min? Kanske för att jag är din på alla sätt och vis.

tack för att du står ut med mig, det är inte många som gör det. När jag blir galen och orörlig av sorg, när jag blir någon annnan än vad jag är, Speciellt på morgonen innan jag fått fil och te. Tack, för att du inte hatar mig, för jag vet att du älskar mig ändå.

Tack, du levande, tack för att du är just så levande. Sluta inte vara, dö aldrig i från mig. Låt inte dom jävlarna få dig, låt dom inte blåsa ut ditt ljus. Du är du, jag älskar dig för det, inte för den du kan vara, utan för den du är.

tack, för att du fiskar upp mig.

Men du är inte bara hos mig när livet inte är pop och keso, du är även nära mig när livet är pop och keso.

tack, för att du sover hos mig när helst jag behöver det och inte behöver det.

tack, för att dy lyssnar på mina timslånga föreläsningar om vad jag tror på. Återigen så är det inte många som skulle tolerera det. tack, för att du inte dömmer mig när jag sprider mina politiska budskap i köket.

Vi är så olika…men ändå ”del av samma låga, samma bleka och brända hud..”

okej, det sista jag vill är att beskriva dig med en metafor så att du nästan kan förstå vad du betyder för mig: Du är min fil och te på morgonen, får jag inte min dagliga dos av dig slutar jag fungera.

jag ska skriva en låt…du får bli min ledstjärna…

tack, du mitt balkongskydd och  min trogne fiskare..