Jobbade som vanligt igen. Dagen började med en natt utan sömn, men, men, så är det. Jag kom till jobbet vid kvart i 7 och kände att jag inte kunde sitta stilla, för då skulle jag säkert sjunka ihop i en hög på golvet, så jag bestämmer mig för att baka scones till tanterna.

vid den här tiden är det bara tre tanter uppe och mitt ljus i livet kommer in i köket och säger att allt hon önskar här i livet är att jag skulle vara ”flecka hennes”. Rörd? ja, rörd över att få ha en liten extra ”mamma”. så jag sa att jag gärna kunde vara hennes ”flecka”. Så då frågade hon om jag var hennes. och, ja, varför inte? Hon kan mer än gärna få mig, på det socialt accepterade planet. Och då frågade jag henne om hon var min och det skulle hon vara sa hon. Så nu är jag ägd…konstig känsla….hon lullade iväg men kom snart tillbaka, tog mig i min mjöliga hand och sa att jag var vacker. Det är sånna serenader som man kan smälta för, då förlåter man alla för allt. Det var det jag behövde höra på en alltigenom gråmulen ”Kent – söndag”. Jag blev så rörd så jag var tvungen att krama henne och då kläcker hon kommentaren som gjorde att jag väljer att vakna i morgon:

”Oh, va skönt…det känns så gott i bröstet”