I dag åkte jag in till Arvika, en busschaufför gjorde mig glad. Han tyckte att jag kunde köpa en glass i stället för att betala full pris på bussen, han räddade min dag.

Började sommarjobba på ett demensboende i Arvika i dag också. Dessa människor som inte kanske är värda mycket i andras ögon har blivit mina idoler. Dom har en förmåga som få av oss har, att njuta av de små, små sakerna i livet. Som i dag när vi skulle dricka kaffe sa en tant ”Kaffetåren den bästa är” och så satt hon och njöt till 110% av kaffet.

tänk om man kunde bara sitta och njuta av den tillvaro som man sitter i. Inte febrillt söka lyckan i annat, även fast det har sin charm också, utan bara njuta av livet som det är för stunden.

Nästa gång jag dricker kaffe ska jag göra det i flera timmar och bara njuta av tillvaron.

Sen så sa samma tant ”Du är vacker, jag hoppas att du vet det. Jag kan se att du är en vacker person”. Det kommer jag bära med mig när livet inte är jazz och pannkakor, gör det du också.