Det borde vara kriminellt att ha det så bra på jobbet och samtidigt klaga över det.

Jag får hur mycket kärlek som helst från mina tanter, de behöver kärlek och det får dom och en annan får tillbaka kärlek. och uppskattning, dom är så oerhört tacksamma och kramgoa. en tant frågade mig om hon kuden få en kram, självklart! Det var det enda hon ville ha just då. ( detta var för övrigt tanten som äger mig ). Samma tant frågade mig om jag ville dansa med henne också. ja, ja, någon bröllopsvals skulle vi väl ha? Det var bara det att jag fick dansa själv medans hon sjöng, så jag dansade Tre-takts vals med mig själv i ca. 5 minuter. det var en upplevelse kan jag säga. ( kommer jag leva i morgon också, för jag är nyfiken vart det här kommer sluta ).

sen så har vi en massagestol på jobbet. Inte en sån här som vibrerar, utan an stol som verkligen knådar och baknar så att man är helt mör när man går upp därifrån. Får man ha det så bra? och ändå klagar jag…vad är det som är fel? jag är en bortskämd unge egentligen…i morgon ska jag sjunga och dansa in på jobbet och ta en svängom med min ägare. Kanske ska plocka blommor också…

I dag ringde det också en snubbe från Arvika. Det värsta var att han inte presenterade sig först, utan han kallprtade med mig och frågade hur jag hade det. I mitt stilla sinne växer en panikkänsla…borde jag veta vem den här personen är? Vad har jag gjort mig skyldig till nu?…det är illa att man alltid tror att det värsta har hänt…litar jag inte tillräckligt på mig själv? Svar: Nej.

Han undrarde om jag var intresserad att gå en utbildning…har aldrig träffat honom…vad jag vet…

Dagens visa: There is no if // The Cure

Jobbade som vanligt igen. Dagen började med en natt utan sömn, men, men, så är det. Jag kom till jobbet vid kvart i 7 och kände att jag inte kunde sitta stilla, för då skulle jag säkert sjunka ihop i en hög på golvet, så jag bestämmer mig för att baka scones till tanterna.

vid den här tiden är det bara tre tanter uppe och mitt ljus i livet kommer in i köket och säger att allt hon önskar här i livet är att jag skulle vara ”flecka hennes”. Rörd? ja, rörd över att få ha en liten extra ”mamma”. så jag sa att jag gärna kunde vara hennes ”flecka”. Så då frågade hon om jag var hennes. och, ja, varför inte? Hon kan mer än gärna få mig, på det socialt accepterade planet. Och då frågade jag henne om hon var min och det skulle hon vara sa hon. Så nu är jag ägd…konstig känsla….hon lullade iväg men kom snart tillbaka, tog mig i min mjöliga hand och sa att jag var vacker. Det är sånna serenader som man kan smälta för, då förlåter man alla för allt. Det var det jag behövde höra på en alltigenom gråmulen ”Kent – söndag”. Jag blev så rörd så jag var tvungen att krama henne och då kläcker hon kommentaren som gjorde att jag väljer att vakna i morgon:

”Oh, va skönt…det känns så gott i bröstet”

Vaknade idag, som vilken annan dag som helst, eller inte riktigt…jag hade drömt om WRB och det hade bara slutat illa, fruktansvärt illa. Så, galen av sorg vinglar jag och ut i köket.

På köksbordet ligger dagens räddning; en enkel lapp där det står ”Jag har målta // pappa” Nu tänker min pappa lite snabbt när han skriver så det ska stå att han har målat. Denna lapp jagade bort minnet av nattens vandringar i minnenas öken. Lilla, pappa, du räddade min dag! Pappa du är Sva Margia för mig. Tack och åter tack för att du finns!

Btw, morgon ner ledde till att vår lilla katt kom in, kräktes på golvet två gånger, tittade på mig, tänkte säkert ”Haha, det kan du ha!” och gick sedan ut. Förlorade både tron och min aptit samtidigt. ( men pappas lapp kommer jag leva på i dag)

”Torture me, please…” Red Hot Chilli Peppers. Har gått och nynnat på den hela dagen.

I dag åkte jag in till Arvika, en busschaufför gjorde mig glad. Han tyckte att jag kunde köpa en glass i stället för att betala full pris på bussen, han räddade min dag.

Började sommarjobba på ett demensboende i Arvika i dag också. Dessa människor som inte kanske är värda mycket i andras ögon har blivit mina idoler. Dom har en förmåga som få av oss har, att njuta av de små, små sakerna i livet. Som i dag när vi skulle dricka kaffe sa en tant ”Kaffetåren den bästa är” och så satt hon och njöt till 110% av kaffet.

tänk om man kunde bara sitta och njuta av den tillvaro som man sitter i. Inte febrillt söka lyckan i annat, även fast det har sin charm också, utan bara njuta av livet som det är för stunden.

Nästa gång jag dricker kaffe ska jag göra det i flera timmar och bara njuta av tillvaron.

Sen så sa samma tant ”Du är vacker, jag hoppas att du vet det. Jag kan se att du är en vacker person”. Det kommer jag bära med mig när livet inte är jazz och pannkakor, gör det du också.

Glömde att skriva ett till låtcitat som jag gillar.

”Jag är ond igen, om jag någonsin har varit god” // Emil Jensen. Ja, det kan man fråga sig. Jag är grå. Allt handlar bara om perspektiv.

Kanske kan skriva lite om min dag också, bara för att det  är som det är. Jag och min lillstrumpa har planerat för The great escape. Vi ska gräva en tunnel till Linköping, det kommer ta ett tag och det enda vi har att tillgå är några blomblad, vilja och våld. När tunneln är färdig ska vi ta med oss alla våra möbler och dylikt. Vi måste gräva en avstickare till IKEA också och köpa soffa. Sen måste vi gräva ännu en avstickare till någon (?) som är händig med skruvdragare, jag antar att det blir morbror Anders i Stockholm. Vi måste söva ner honom också och släppa honom i tunneln till Linköping.

Det är våra flyktplaner, önska oss lycka till!

”Jag är inte arg, för jag vet att det vänder” // Bod Hund. Det kan man ju alltid hoppas på, denna låtrad tänker jag ofta på. Sen, varför ska man gå runt och slösa energi på att vara arg? Slösa energi på att göra något åt det i stället.

”Jag rear ut min själ, allt ska bort” // Bob Hund. Det är inte mycket kvar nu, så skynda på om du vill ha din beskärda del, jag har reserverat en åt ”dig”.

”I dag är det 10 år sen jag sist var blyg” // Bob Hund. Ack, om jag kunde säga det och mena det.

” Ett par skor som är ute och går” // Bob Hund. Men var är deras ägare?

”Välommen, till vår lilla planet” // Bob Hund. Eller min lilla planet. Du är välkommen på fika och ett samtal Lördagar mellan 21:00 – 03:00, om du törs.

”Hör du en röst när du sitter ner?” // Bob Hund. Om du lyssnar riktigt noga så hör du en liten röst, en liten, liten människa som bara behöver ha någon att prata med. Eller en stor, stor människa som också behöver ha någon att prata med. Lyssna på den…det kan vara du.

”Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag” // Bob Hund. Gör du?

”And if you want, just hide your eyes behind your hair” // Shout Out Louds. Det gör jag ofta, pröva det du också.

”Det var mitt liv som försökte ta mig” // Emil Jensen. Men säg till livet att det ska ge tusan i det. Livet kan vara lite olydigt i bland, det är bara att uppfostra det på rätt sätt så att det lugnar ner sig lite.

”Här sitter jag och baddar såren med salt”// Lars Winnerbäck. Ett tag till i alla fall. Men jag vet att det snart vänder.

På grund av begäran från högre makter har jag nu startat en blogg.

Det hela började med att jag, min syster och min kära mor var på ICA i Arvika. Min syster skulle panta och när hon efter mycket ångest och bedjanden till pantaren väl var färdig tryckte hon ut kvittot. På displayen står det sedan något i stil med ” Tack, ha en fortsatt trevlig dag!” Cynisk, bitter och svart humor som jag har så sa jag ”Tusen, tack! Nu kommer jag inte ta livet av mig i dag” Då skrattade min syster ( a.k.a. Jenny) och sa att jag borde starta en blogg och skriva ner mina kommentarer och bittra syn på livet, lämna ut som till allmän beskådan och granskning.

”Why, not?” tänkte jag då och detta är resultatet

Jag ber poteniella läsare av detta att ha överseende med min svarta humor. Min avsikt är inte att såra någon, men om så skulle vara fallet, så hör av er så ska jag be om ursäkt på bästa möjliga sätt.

Jaha, men i en blogg ska man väl skriva vad som har hänt personen i fråga under en dag, men hell no! Om ni undrar hur jag haft det får ni fråga!

Skål och välkomna!